Den 18 Februarii 1757.

Kongl. Maj:ts Bref til samtel. Landshöfdingarne, angående Torps och Nybyggens anläggande på Hemmansägor.

Riksens Ständer hafwa, medelst skrifwelse af d. 21 nästledne Oct. sistl. Riksdag, i underdånighet wid handen gifwit, det, oagtadt flere gjorde nyttige författningar, at anlägga Torp och Nybyggen, continuation och widare befordran deraf torde afstadna, så länge sielfwe Jordägaren, eller den Hemmans Åbo, på hwars ägor Torp anlägges, ej fullkomligen skal wara försäkrad, at sielf få göra sig gagn och nytta deraf. Riksens Ständer hafwa funnit nog eftertänkeligit, at Frälse= och Skatte=ägare af wederbörande blifwit lagde hinder i wägen uti den rättighet de annars äga, på sine ägor bygga Torp, hwarmed ändamålet ej annat är, eller någon tid warit, än at landet måtte blifwa upodlat och Folk=numern ökas; men som det ännu icke är wordet så tydeligen utstakat, särdeles angående Skatte och Krono=Jord, huru med Dispositionen af sådane Torp och Nybyggen, i anseende til Kronan och Jordägaren, egenteligen må förhållas, hwaraf än widare anledning lätteligen gifwas torde, at söndra jord och mark ifrån dess rätta Bolstad, der likwäl sådant är stridande emot Lag och Kongl. Förordningar; Så hafwa Riksens Ständer i underdånighet tilstyrkt, det så wäl de härtils af Jordägarne gjorde, som härefter skeende, upodlingar med Torp och Nybyggen, som ock de hwilka af wederbörande Befallningshafwande blifwit tillåtne på Krono= och Skatte= samt Frälse=ägor, böra aldrig skiljas ifrån sine Bolstäder, eller emot Jordägarens wilja dragas ifrån dess fria och lagliga ägo och nyttjande, än mindre roteras och skattläggas: Såsom ock, at icke allenast Frälse= och Skatte=ägare, likmätigt Privilegier och Resolutioner, utan ock Krono=Hemmans Åboer, äga fri= och rättighet, at på Hemmanens enskilte ägor och utmark uptaga och bygga Torp och Nybyggen för sine barn och anhörige, fram för främmande, de ställen uti Bergslagen dock undantagne, der nya Torps och Nybyggens anläggande kan wara Bergswärken til Skada och förfång. I anseende härtil är härmed Kongl. Maj:ts uttryckeliga befallning til Landshöfdingarne, det de ej tillåta, at någon Jord eller förwaltning deraf ifrån dess ägare dragas må, men wäl tilhålla honom med alfware och eftertryck, at anten sielf eller genom andra, låta upodla sin jord och mark, medelst anläggande af Torp och Nybyggen, hwarest tilfälle dertil gifwes, med försäkran, at derwid ti godo njuta Kongl. Resolutionen på Allmogens allmänna Beswär af d. 10 Sept. 1743, hwarmedelst de Torp och andre lägenheter, som igenom Krono=bondens flit blifwit eller blifwa uptagne och förbättrade, böra wid Jord=ransakningar eller Skatte=wärderingar, utan någon särskilt och ny ränta, skattens eller skatte=skillingens förhöjande, förblifwa en rättmätigt hugnad och belöning för Åboens flit och arbete, Hemmanet til gagn och understöd. Och til större säkerhet för hwar och en om nyttan af sin anwände flit, böra alle sådane, så wäl skatte= och Frälse= som Krono=Hemmans Torpare ifrån all utskrifning til Ryttare, Knekt= eller Båtsman nu och framdeles wara befriade. Hwilket til wederbörandes efterrättelse, allmänneligen kungöres och noga werkställas skal.