Den 31. Martii 1786.

Gustaf etc. etc. etc.

Wår synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet etc. etc. Under wärkställigheten af Wåre under den 27. Junii år 1775. utfärdade Nådiga Kungörelse, angående fullbordan af de så länge påtänckta Storskifts delningar i Finland, hafwe Wi sedermera flere gånger däröfwer afgifwit Nådiga förklaringar och lämpat Författningar til flere förekomne omständigheter, alltid uti ett orubbadt sammanhang med de ifrån början antagne grunder. Wi hafwe äfwen tillika betygat wårt Nådiga wälbehag öfwer den lydan, drift, förtroende och omtanka, hwarmed Landets Inbyggare sökt befrämja hwad Wi för deras eget wäl förordnat, och hwaruti den föreskrefne ordning at på et och samma gång företaga Refning, Storskiftet och skattläggning de sjelfwe funnit wara till tidens winnande den kortaste och mäst beqwämlige.

Allmänna Klagomål hafwa wäl icke inkommit; Men hwarken hafwa enskildte missnöjen, ifrån sådane Allmänna Författningar oskiljaktige, uteblifwit, eller Oss kunnat undfalla, at de bäste, de nyttigaste kunna genom en felaktig werkställighet wanwårdas, hwarföre Wi ock denna sak på det nogaste fölgt, anledningen till skäliga missnöjen undersökt, och dem funnit egenteligen uti 2:ne omständigheter; nemligen: huruwida uti afwittrings kostnaden någon lindring eller andre förmåner i det afseende för Inwånarena kunna bewilljas; och huruwida någon ytterligare Controll, än den Författningarne redan innehålla, kunde wara at widtaga emot missbruk och egennytta.

Wid det förre hafwe Wi i Nåder inhemtat Edert uppå Wår Nådiga befallning under den 14. November. sistledne afgifne underdåniga utlåtande, angående medels bestående till mätning och afwittring af sådan öfwerlopsjord och Allmännings marker i de Finska Länen, som Hemmans Innehafwarne wid Storskiftet derstädes ej tillfalla, och Wi hafwe i Nåder funnit dem icke skäligen kunna beswäras med ett större deltagande i kostnaden, än allenast för de ägor, hwilka under options rätt bibehållas; Hwaremot Kronan allena hädanefter skall widkännas de utgifter, hwilka belöpa sig på den öfwerlopsjord, som till Kronans Egen Disposition kan komma.

I anledning däraf hafwe Wi i Nåder bewilljat årligen en Summa af Femton Tusende Riksdaler Specie, utom de 3000. RDr, hwilka för Sawolax redan blifwit anslagne, med hwilken Summa, enligt insände uträkningar, öfwer Landtmätarenas arfwoden, Wi förmoda ej allenast de kostnader, som fordras till öfwerlopsjordens utbrytning, i det närmaste kunna beträdas, utan ock tillgång blifwa at understödja sine wäl torftige Krono Nybyggare, som ock de Hemmans Ägare, hwilka göra utflyttningar till utmarken.

Disposition af denne medel wele Wi låta ankomma på Eder pröfning wid hwarje förefallande behof, och i anledning af de reqvisitioner Wåre Befallningshafwande årligen afgifwa.

Det understöd, hwarmed Nybyggare hugnas, bör bestå både uti penningar til hjelp wid deras första inrättning, och uti Spanmål så wäl till utsäde som brödföda det första året.

Ju mera torftliga undersåtare understödjas men tillika upmuntras till arbete och idoghet, ju mera blifwer Landet upodladt, och Wår Lands Faderliga omsorg winner på dubbelt sätt, hwad den påsyftar.

Angående beloppet af detta understöd och huru härmed må förhållas, at ändamålet icke går förloradt, och en i sig sielf nyttig kostnad icke genom missbruk förspillas, däröfwer wele Wi i Nåder inhämta Edert underdåniga utlåtande, sedan I hört Wåre Befallningshafwande. Eder åligger äfwen at stadga, huru långt wid hwarje tillfälle Hemmans utflyttningar ifrån större byalag böra befordras, och huru mycket af de anslagne penningar dertill bör anwändas.

Till at än widare upmuntra och befordra nya Hemmans uptagande på den jord, som öfwerskjuter de gamla Hemmans Ränta, hafwe Wi i Nåder godtfunnit förordna, at enär Åboerne å Krono= eller Kronoskatte=Hemman, sedan Hemmanen i Byalagen erhållit deras wissa område i ägor och skogsmark, willja begagna sig af den uti Författningarne dem förunde Options rätt till öfwerloppsjorden, at sjelfwa därå inrätta nya Hemman, till så stor del, som Landshöfdingen pröfwar en hwar i mån af dess förra besittning, böra tillkomma, skall å sådana nya Hemman jorden åtfölja naturen af det Hemman den förut innehafwer, så att, i följe däraf, Innehafwaren af ett Skatte=Hemman, hwilket efter ofwannämnde grund får sin andel i öfwerlopsjorden, må densamma emot särskild skatts erläggande till Kronan under enahanda eller skattemanna rätt besitta, som han sitt förra Hemman innehafwer, dock så wida han upodlingen sjelf werkställer; Men den öfwerlopsjorden, som Krono Hemmans Åboer eller andre Nybyggare uplåtes, behåller sin Krono natur, dock med den förmån för Åboen af en säker och orubbad besittning under städjorätt, som Krono Nybygggare i allmänhet igenom Wår Nådiga skrifwelse af den 21. Mars 1781. i Nåder är förund.

Då Wi i Nåder widtagit denna Författning för att så mycket mera tillfredställa Landets Inwånare igenom det förtroende de i allmänhet hysa för skatterätt och den säkerhet de tro densamma åtfölja; hafwe Wi äfwen warit omtänkte at göra densamma i framtiden nyttig och gagnelig.

Erfarenheten har wisat, at Hemmans delning uti för många delar ej annat medfört, än Jordens wanskötsel och utarmade Jordbrukare, och i annan händelse, då delning icke skedt och den tillträdande skolat utlösa sina medarfwingar ifrån deras Hemmans delar, har han blifwit oförmögen til Hemmanets behöriga skötsel. Till at därföre göra dessa nya skattehemman så mycket nyttigare för Ägarne, Jordbruket och i samma mån sjelfwa Landet, wele Wi i Nåder förordna, det desse skatte Hemman alltid skola i arf tillfalla äldsta Sonen eller den Föräldrarne pröfwa dertill skickeligast ibland barnen; Dock at Landshöfdingen undersöker, huru långt delning kan tillåtas, utan at afwika ifrån förenämnde afsigt, och hwarwid många omständigheter kunna förekomma om ägornas beskaffenhet, större eller mindre skogs lägenhet, som uti ett allmänt Förordnande icke kunna utföras.

Wid Nybyggens inrättning i allmänhet blifwer nödwändigt, at, enligt 5. §. i Wår Förordning af den 28. Junii 1775., den mark, som Nybygget skulle tillhöra, genast utmärkes och afrösas, samt att då tillika utsättes hwad Ränta och Hemmantal däraf skall utgöras, så att Nybyggaren straxt får känna ej allenast widden och storleken af den mark honom då till upodlande lämnas, utan jämwäl hwad utskylder efter frihets årens förlopp därföre skola betalas.

Och som uti bemälde Wår Nådiga Förordning är stadgadt, at allt sådant utaf wederbörande Ämbetsmän utan Nybyggarenas kostnad bör werkställas, men de ej alltid torde hafwa åtnjutit denna lindring, och jemwäl stundom blifwit betungade med en dryg resolutions lösen, så är Wår Nådiga willja, och därom låte Wi nu jemwäl Ordres afgå till Wåre Befallningshafwande, at de ej allenast noga handhafwa Nybyggarena wid denna förmon, utan ock antyda wederbörande at wid hårdaste answar icke affordra och upbära Resolutions lösen eller något arfwode och betalning för allt hwad Nybygges inrättningen rörer och angår.

Uti 5. §. 8:de Momentet af nyssnämnde Wår Nådiga Förordning är stadgadt, at den granne, som uptagit kärr och mossar samt aldeles oländig mark är berättigad at därwid bibehållas, ehuru för de öfrige grannarne ej wore tillgång på däremot swarande wederlag, och i 26. mom: af samma §: förordnas, at Berg och aldeles odugelige Mossar böra wid tunnetalets utsättande afdragas. Efter denna grund böra de upodlingar, som finnes wara werkställde af sådane mossar och aldeles oländeliga marker, hwilka i anseende till deras odugeliga beskaffenhet såsom Impedimenter warit at anse, wid utsättandet af Hemmanens områden ifrån beräknande uteslutas, och upodlaren således allena njuta frukten af ett arbete och en kostnad, som i anseende till jordens odugeliga beskaffenhet wida öfwerstigit hwad i allmänhet till oländig marks upodlande kan fordras. Och som en del skogen, utom större Mossar och Bergsträckningar, hwilka på Chartorne till afdrag wanligen utmärkas, skola med en myckenhet smärre Impedimenter wara blandade, hwilka åter icke utan allt för dryg kostnad och tids spillan skulle kunna afmätas; Men Jordägarena, enligt Författningen, hafwa rättighet at få allt odugligt afdragit, är det en urskilling, som på Wåra Befallningshafwande bör ankomma, hwilken är på orten tilstädes och bäst känner, hwad Oss mäst om hjertat är, obrukbar marks upodling, Jordbrukarens förmån och idoghet samt den honom förestående kostnad, och med iagttagande af desse omständigheter tillägga hwart helt Mantal 1.,2. a 300. tunneland ibland Impedimenter, utan at i werket rubba den af Oss uti Författningarne utsattte rymd, eller den billiga jemnlikhet, som i alla andra afseenden skattdragande undersåtare emellan wara bör.

Det är äfwen för att i allt bibehålla jemnlikhet, och på det de, hwilkas jord och ägor hädanefter komma at undergå afwittring, ej måge genom ett större understöd af Kronan njuta flere förmåner, än andre, hwaraf den redan blifwit fullbordad, och hwilka med en skyndesam lydnad för Wåra befallningar gifwit de förre efterdömen, som Wi härmed wele inhämta Edert underdåniga utlåtande, hwad slags ersättning dem må kunna bewilljas, eller rättare sagdt, dem lika rätt wederfaras, och jämwäl, huru hwad här ofwan stadgadt är om skatterätt uppå öfwerlopps jorden af skattehemman dem må kunna förunnas.

Skulle vid något tilfälle, som likwäl sällan lärer hända, de omständigeheter inträffa, hwilka uti nyssnämnde §: omtalas, angående wederlag för gjorde upodlingar, så må det på Landshöfdingens urskillning ankomma at därwid lämpa Författningarnes föreskrift efter deras afsigt.

Beträffande nu ytterligare Controllen, och huru wida något kan wara at tillägga; så hafwe Wi wäl igenom Wåre Förordningar af den 27. Junii 1775. och den 23. Januarii 1783., angående Ägodelnings Rätter och Landtmätare samt Wår Nådiga skrifwelse till Eder af den 17. Nowember 1784. redan sökt at widtaga alla möjeliga utwägar till förekommande af egennytta och missbruk.

Jordägarenas beskydd och säkerhet i denna delen beror helt och hållet på werkställigheten af bemälde Wåre Författningar. Den samma är förnämligast updragen Landshöfdingarne och Landtmäterie Directeuren, igenom hwilkas drift och upmärksamhet allt är i den wägen ställdt, at så wäl Ägodelnings Rätter som Landtmätare kunna hållas innom tillbörliga grentsor, och det angelägna Storskiftes werket med minsta möjeliga kostnad utföras. Det winnas bäst genom förekommande af tids spillan, af onödige twister, som utan Rättegång kunna afhjelpas, och i gemen at säga, genom wederbörandes urskillning.

Wid alla tillfällen böra Landshöfdingarne låta Allmogen känna Wårt hjertelag, samt för öfrigt anwända alla medel och utwägar at i godo bilägga hörda twister, och förekomma deras anmälande hos Ägodelnings Rätter, hwilka alltid inleda dem i kostnader och missnöjen.

Om tillförene kunnat hända, att en del Ägodelnings Rätters och Landtmätares egennytta gifwit anledningen till missnöjen och klagan å Allmogens sida, så böra de nu förswinna, sedan wid pröfningen af Ägodelnings Rätternes Utslagen Wi låtit ställa en del Ordförande under tilltal, och någre med egennytta eller andre fel beträdde Landtmätare hos Eder blifwit anklagade och behörigen ansedde, samt dessutom Wår Justititæ Canceller följer Ägodelnings Rätterne med en jämn och alfwarsam tilsyn.

Wid Landtmätarenas räkningar kan Controllen aldrig blifwa nog sträng; Ty Allmogen blifwer aldrig mer förfördelad, än igenom deras oskäliga upstignande.

Dessa räkningar undergå wäl efter Författningarne behörig pröfning af Landtmätare Directeuren, och då han ej medhinner, utaf en i hans ställe befullmägtigad Landtmätare; Men om denna pröfning sker med största owäldighet, tager dock menigheten alltid en anledning till misstroende däraf, at Directeuren af Landtmätarenas arfwoden undfår 5. procent, och således med dem skulle kunna hafwa ett gemensamt intresse i dessa uträkningars förhöjning.

Genom 1775. års Storskiftes Förordning äro dessa procent honom tillagde, icke såsom Lön, utan endast i skjutspenningar för dess till Landtmätare Revisioner förefallande resor, och anse Wi, dels för att i så granlaga mål betaga Jordägare all orsak till misstroende, dels för at i sjelfwa werket mera befästa deras säkerhet emot ett oskäligt betungande, den ändring härwid wara nödig, att Directeuren utaf de inflytande 5. procent endast behåller så mycket, som efter Författningarne belöper i Tractaments= och skjutspenningar till förenämnde resor; Men at öfwerskottet disponera i Ränterierne för Eder räkning.

Hos Oss har Kammar Rådet af Wetterstedt i underdånighet föreställdt nödwändigheten af en fiscals antagande wid Landtmäteriet till at granska Landtmätarenas Arfwodes räkningar, och för de af honom andragne skäl hafwe Wi äfwen i Nåder samtyckt dertill, samt bifallit, at han må åtnjuta i årlig Lön 200. RDr utaf de nyssnämnde besparde 5. procent samt hälften af den plikt, som är utsatt, när för dryga arfwoden fordras, och lika wärdighet och befordrings rättighet med vice fiscalerne i Hof Rätterne.

Denne fiscal kommer at hafwa dess ständiga tjenstgöring uti Landtmäterie Contoiret, och wara skyldig at uptäcka samt hos Eder utföra alla de felaktigheter och afwikelser emot Instruction och Författningar, som Landtmätarena både i Swerige och Finland kunna begå; Men i synnerhet anmärka, om drygare arfwode af Jordägarena upbäras, än Författningarne utsätta, eller om Landtmätarena onödigtwis upskjuta påbegynte Storskiftes förrättningar och dem i laga ordning icke afsluta.

Detta allt wele Wi Eder härmed i Nåder tillkänna gifwa; Och som Wi med fullkomligt förtroende uti desse ämnen alltid inhämtat Eder tankar, innan Wi stadgadt Wåre Nådige Beslut, och sedan öfwerlämnat deras werkställigheter till Eder, så hafwe Wi nu jämwäl pröfwat bäst Eder i Nåder updraga, at i anledning af allt detta förständiga Wåre Befallnignshafwande, hwad de hafwa at i agttaga, hwad de böra behålla för sin enskilda underrättelse, och hwad som kan komma till Alllmänhetens kunskap.

Angående de anslagne penningarnes anordnande, undfår nu Stats Contoiret Wåre Nådige Ordres. Och Wi befalle etc. Stockholms Slott den 31. Martii 1786.

Gustaf