Den 21. Augustii 1739.

Förnyad Legohjons=Stadga.

Den år 1723. härom utgångne Stadgan har Kongl. Maj:t uppå Riksens Ständers anhållan, låtit öfwerse och förbättra, på sätt, som följer:

Art. I.

§. 1.

Inge Landstrykare, Lösdrifware, Lättingar eller Inhyses=hjon böra tålas, hwarken i Städerne, eller på Landet, utan skal hwar och en Karl eller Dräng i Staden städja sig i laga tiänst, så framt den icke är sielfsutten Bårgare, och drifwer bårgerlig handel och näring, eller Manufacturie, eller ock, efter Magistratens bepröfwande, är ansedd at giöra Staden nytta, igenom handtlangning och annan betiäning. På Landet bör icke heller någon få undandraga sig års=tiänst, som ei hafwer landtbruk å hemman eller tårp, sielf idkar Manufactur- och Bergwärck, eller där wid tillåteligen brukes. Bryter någon här emot, och han af Fiscaler, Cronones eller Stadens Betiänte utspanas, ware då förfallen i Städerne til Båtsmans=hållet, och på landet til en ledig Rote, antingen under Regementet i Länet, eller til Båtsman, och niute då angifwaren tredie delen af den efter Contractet bestådde legan. Finnes ingen Rote ledig, så aflefwereres han til något wärfwat Regemente, som där har sin wärfnings=District, då ock angifwaren bör åtniuta en tredie del af de bestådde wärfnings=penningarne: Men är en sådan Lösdrifware icke tiänlig til krigs=tiänst, då bör han tiäna hos angifwaren et år för half lön. Behöfwer ei angifwaren honom i sin tiänst, ellr någon annan i orten, warde då strax på wanligit sätt af wederbörande försänd til Kgl. Maj:ts Slått och närmaste Fästningar, in eller utom Länet, Bergwerck, och annat publict arbete, därest sådane ledige personer kunna åstundas, at arbeta, eller och til den ort, som framdeles af Kongl. Maj:t anordnas kan, och niute därföre ingen kåst, utan allenast 6 öre Sm:t om arbets=dagen, så wida han därföre kan giöra rätt, men på de dagar, då intet arbete giöres, 4 öre S:mt, och åligger wederbörande, at utsättia, hwad en sådan Lösdrifware kan i arbets=penningar förtiäna.

§. 2.

Ryttare=, Kneckte=, Båtsmans= och Giärnings=mäns=änkor å landet, samt dylike, hwilka i Backe=stugor eller inhyses och utan bruk sittia, samt tiäna kunna, och icke hafwa späda barn, jämwäl pigor och lösa qwins=personer, som icke hafwa wanföra och utgamla föräldrar at skiöta, skola äfwenwäl taga sig års=tiänst, doch därwid de personer undantagne, som Bergsmännen hafwa nödige wid hytte= och grufwe=arbete. Bryter någon häremot, tiäne hos angifwaren, på sätt, som i föregående §. om tiänstlöse mans=personer stadgat är, eller försändes til något publict arbete, til des en sådan förskaffar sig husbonde: och giälle ingen ursäckt, hwarken för dräng, piga, eller annat tiänstfört hjon, at afhålla sig ifrån års=tiensten för andre näringsmedel, som de förebära kunna.

§. 3.

Samma Lag ware för den Mans= eller Qwins=person, som för et eller annat ringa fel och bråckelighet på des kropp och lemmas, sätter sig inhyses och uti någon backe=stuga, och slår sig til lättia, när han eller hon tiäna och arbeta kan. Skulle ock någon, under föregifwen Kropps swaghet, blifwit fri för mantals=penningar, och sittia inhyses, men likwäl befinnes gå ut, och igenom arbete, på längre eller kortare tid, efter behag förtiäna sig födan, en sådan tiäne hos angifwaren, eller den, som för honom, eller henne, wil betala Mantals=penningar och andre Crono=utgifter: wägrar han eller hon sådant at giöra, sändes då til annat publict arbete, som förr förmält är. Men är wärfwaren angifware, ware då den ledige mans=personen honom tilfallen. De, som för ålder, långlig sjukdom, eller annan swår bräckelighet, efter Kyrkio=herdens och de Äldstas i Församlingen intygande, ei kunna giöra någon tiänst, böra, så i Städerne, som på landet, underhållas, efter tiggare=ordningen.

§. 4.

Eho, som tiänst=löse personer hyser, eller på något sätt hiälper at undandölja, böte 1:sta gången 10. Dal. Sm:t, och andra gången dubbelt, angifwarens ensak, men i brist af botum plickte, efter Lag, med Kroppen.

§. 5.

Til den ändan skal 1.) Mantals=Commissarien, wid 10 daler S.:ts wite, noga upteckna alle sådane löse personer, och på dem straxt insända särskilt lista, å landet til Lands=höfdingen, och i Städern til Magistraten, at med dem må förfaras på sätt, som åfwan anfördt är. 2.) Skal hwar och en, hos hwiken någon lös eller misstänct Mans= eller qwins=person, emellan Mantal=skrifningarne, sig nedsätter, eller hus och hemwist äger, wara förplicktad, wid 10. Dal. Sm:ts straff, eller i brist däraf wid Kropps=plickt, at straxt angifwa en sådan hos Magistraten i Städerne, men på Landet näste Söndag därefter, in för Kyrkio=herden, eller den, som hans ställe företräder, samt Kyrkio=wärdarne, eller Socknens Sexmän, och skal då Kyrkio=herden icke allenast antekna en sådan angifwen lös och misstänckt Person til namn och beskaffenhet, på en därtil inrättad lisa, hwilken bör lissa i Kyrkans förwar, til allmän underrättelse, utan ock ofördröjeligen afgifwa til närmaste Crono=betiänte et Extract däraf, under dess och Kyrko=wärdarnes, eller Sexmännens han ellr bo=märken, så at de til behörigt straff befordras måge. Så skola ock Kyrkio=herderne, likmätigt 1734. års Landshöfdinge=Instructions 19. §. årligen uti October Månad hos Landshöfdingen angifwa alla lösdrifware, eller lättningar, som finnas i deras Församlingar, Biskopparne och Probstarne böra jämwäl, wid deras Visitationer i Församlingarne, ibland annat noga efterfråga, om Prästerskapet härutinnan fullgiort deras skyldighet, och hwad af en eller annan kan wara eftersatt, hos Landshöfdingen oförsummeligen tilkiänna gifwa. 3.) Böra icke allenast Magistraterne i Städerne och Befallningsmännerne på Landet, så wäl sielfwe, som igenom under=betiänte, Fiscaler, Läns=, Upsynings=, Fierdings= och Sexmän, hwar och en i sin Ort, Rote och District, gifwa härpå grann ackt, utan ock 4.) Öfwer=Ståthållaren uti Stockholm, samt Landshöfdingarne uti orterne, tilse, at förenämde Betiänte ej eftersättia deras skyldighet, och härwid bruka något undeslef, efterlåtenhet eller egennytta, på hwilken händelse slike under=beiänte i Städerne, och Fogdar, Fiscaler, samt Läns=männen på Landet, böra plickta 10. dal. S:mt, men Fierdings=, Upsynings= och Sex=männen 5. dal. S:mt, alt til treskiptes, Konungen, Stden, eller Häradet, och Angifwaren.

Art. 2.

§. 1.

Uti hela Riket skola inge flere betiänte, så kallade Frikarlar och Arbetare, utom den, som niuta årlig lön, och högst oumgängelige pröfwas, antagas eller bestås wid de publique wärcken, såsom Tullar, Wägar, Packare=hus, Mätare=ställen, Myntet, Skeppswärf, arrenderade Crono=Fiskerier, Cronones Trä=, Humle=, Ladu= och Djur=Gårdar, och andre dylike lägenheter å landet eller i Städerne, Med Beslags=Karlar och extraordinaire Stads=Tiänare, Stads= och Brand=wackts=Karlar, Sill=packare, Järn= och Wed=bärare, samt flere slike personer, ware sak samma: Så ock i Bergslagorne, Grufwe= Hytte=Drängar och Kålare, af hwilka icke flere böra niuta beskydd, än sådane, som wid Grufwe= och Bergs=Tingen, efter Rättens bepröfwande, samt hwart och et wärcks nödwändige behof, blifwa därtil antagne, och uti deras Protocoll antecknade, hwaraf et utrad wederbörande Landshöfdingar årligen wid hwarje Tings slut tilställas bör. De i Finske Siärgårdar brukelige, och så kallade Skut=båtsmän, hwilka hafwa private personers fartyg at föra, skola tilhållas, at, efter fulländad Höst=resa, träda i tiänst hos den Landtman, som dem begiärer och nödige hafwer, samt däruti emot proportionerad lön til näst påföljande Wår=dag förblifwa.

§. 2.

I Städerne skal icke heller tillåtes Murmästare, Timmer= och Byggmästare, Stenhuggare, Gatu=läggare, med flere Handwärksmän, at utan års=tiänst under handtlanging ologaligen skydda flere Drängar, Förswars=karlar och Arbetare, än Befallningshafwande och Magistraterne, efter hwarje närings beskaffenhet, pröfwa skäligt dem at tildela, uppå hwilkas hårda answar det kommer, om de tillåta, eller se igenom fingren med åfwannämde Mästare, at antaga och skydda flere Arbetare, eller Handtlangare, än de behöfwa, och skola sådane antagne Arbetare och Handtlangare förplicktas, at altid wara försedde med sine Mästares eller Husbönders skirfteliga bewis, under Magistraternes intygande, uti hwad Handtwärck eller tiänst de sig bruka låta, men ei hafwa frihet, at stryka landet omkring. Gitter någon et sådant bewis ei förete, förfares med honom, som här åfwantil om Lösdrifware förmält är: och den Husbonde, eller Mästare, som häremot bryter, böte första gången 20 daler Sm:t, och dubbelt den andra.

§. 3.

Reserve- och Wahrgiärnings=karlar måge wäl i rullan införas, men därföre tillåtes dem icke, at draga sig ifrån årstiänst hos den Husbonde, med hwilken Karlen lagligen öfwerenskommit, så wid Rotar, som Rusthåll, Fördubblings=Båtsmännen skola, enär de ei af Roten hafwa tårp, och sielfwa idka landt=bruk, taga årstiänst, wid 5 dal. Sm:ts plickt, om de det försumma, och fast än de stå i Rullarne inskrefne, böra de ändå tiäna antingen til Siös eller lands: Skolandes Officerares frisedlar wara giällande til beskydd af Fördubblings=Båtsmännen, så framt en sådan ei tillika gitter upte bewis, det han i Ammiralitets=Rullan anteknad är. För Enroullerings.manskapet wara lag samma.

§. 4.

Icke heller skola Bergs=bruk, Manufacturer, Saltpettersiuderier och Handtwärck på landet, skydda flere Arbetare, än de, som wärckeligen där behöfwas och giöra tiänst, wid 20. Dal. Sm:ts plickt, den första, och dubbelt den andra gången.

§. 5.

Landshöfdingarne åligger at tilse, at Magistraterne i Städerne hafwa et waksamt öga däruppå, at hos de ringare Bårgare, såsom Fiskare, Dagkarlar och andre Städernes Handtlangare, samt Gewärs Factorie arbatare, wid straff efter 4. §., ei flere af deras wuxne Barn måge förblifwa hemma hos sine Föräldrar, än de til deras Hushålls= och närings=syslor nödwändigt behöfwa. De öfrige böra taga sig års=tiänst, eller brukas wid Manufacturier, eller publiqt arbete.

Art. 3.

§. 1.

Förutan nödige Wallhion, bestås på Hemmanen tiänste=folk, som följer: Nemligen 1. På et helt hemman, som bebos allenast af en Bonde, efterlåtes aldrahögs at städia twå fullwuxne Drängar och en halfwuxen, samt 2:ne fullwuxne och en halfwuxen Piga. Och räknas den för halfwuxen, som nådt sina 15. år, in til des den upfylt sina 21 år. 2. Bebos hemmanet af 2 Bönder, niute då hwardera en fullwuxen samt en halfwuxwn Dräng och Piga. 3. Äro där å trenne Bönder, bestås hwardera en halfwuxen Dräng och en Piga, Men är någon af åboerne så gammal, siuk eller wanför, at han sielf icke mäcktar arbeta, en sådan niute då, utom hwad som förbemält är, en fullwuxwn Dräng i sitt ställe. 4. Sittia fyra åboer på et helt hemman, bestås hwardera en halfwuxen Dräng och en Piga. 5. På tre fjerde=dels och twå tredie=dels hemman, som brukas af en Bonde, bestås en wuxen och en halfwuxwn Dräng, samt twänne Pigor. 6. På et halfft eller tre otton=del hemman, som af en Bonde häfdas, bestås en hel och en halfwuxwn Dräng, samt en eller högst twänne Pigor: Bebos halfwa hemmanet af twå Bönder, bestås dem lika, som där fyra sittia på et helt hemman. 7. Wid et fierdedels eller mindre hemman, där Bonden sielf är arbets=för, bestås en halfwuxen Dräng och twänne Pigor: Men är åboen eller Bonden gammal, siuk eller wanför, tillåtes honom, at, utom de bestådde Drängarne, äfwen hålla en fullwuxen Dräng i sitt ställe.

§. 2.

Får någor ei föregående antal af tiänste=hion, må då i stället för en Dräng twänne Pigor, och i en Pigas ställe en halfwuxen Dräng antagas.

§. 3.

Äger någon af de här åfwan bemälte hemmans åboer någre Barn af den ålder och år, som i 1. §. sagt är, nyttie af dem hwem han will til sin tiänst, dock öfwer det antal, som i berörde 1. §. omnämndt är, icke mer än twänne tiänstföre Personer, en Son och en Dotter, de öfrige ware förbundne at tiäna och taga sig Husbonde, så wida de tiänst=före äro. och ei winlägga sig om studier, eller andre låflige Slögder och Wetenskaper.

§. 4.

Giör någon emot det, som härutinnan stadgat är, plickte då Husbonden för hwart öfwerlopps=hion Tijo daler S:mt, angifwarens en=sak. Så skola ock Crono=betiänte, Lands=Fiscaler samt Sex= och Fierdings=män, hwilka härom kundskap haft, men sådant icke tidigt och behörigen angifwit, böta, de förre Tijo, och de sednare Fem daler S:mt, alt angifwarens en=sak. Och ware då öfwerlopps=hionet plicktigt, at tiäna uti angifwarens tiänst, eller dens, som det samma behöfwer. Tredskas det däråt, då anses det för löst och ledigt, och förfares därmed, som om lösdrifware förordnat är.

§. 5.

Härifrån undantages 1. det lego= och tiänste=folk, som Adelen, eller Stånds=Personer, städja til sine särkilte tiänster utom Landt= och Åker=bruket. 2. Skiärgårdarne och Bergs=lagen, hwilka oundwikeligen behöfwa större antal af mans hiälp uti deras Handtering: Därföre ock som uti någre Bergs=lager, igenom Kongl. Förordningar, tillåtit är, Hemman til åtta a Sexton=delar at klyfwa, Bergsbruken til understöd, med kolning och kiörslor, så får hwar Bonde, som således fullsutten är, på et åtton=dels eller et Sextonde=dels Hemman ei mindre i Skiär=gården, än Bergs=lager och andre orter i Riket, där Hemmanen äro i smärre delar klyfne, och i synnerhet där stark indelning är, på sådane delar förswara, jämte sig, en fullwuxen Dräng, om han sielf åstundar, och den mäcktar underhålla. 3. Bör ei helle detta lämpas til de orter, hwaräst utskrifningar ännu ske, däräst efter wanligheten, och förra Förordningar, måste förblifwa. 4. Är ock något Hemman til sine ägor och bruk störren eller swårare, än det samma med det bestådde antal af tiänste=hion kan rätteligen skiötas, skaffe sig wederbörande då, uppå Härads=Rättens undersökning och bewis, Landshöfdingens tilstånd, til at hafwa mera Tiänste=folk, än nu stadgat är, och meddele då Landshöfdingen Allmogen detsamma, utan deras beswär och uppehåll.

Art. 4.

§. 1.

Rätter upsägnings=tid öfwer hela Riket, så i Städerne som på Landet, Stockholms=Stad undantagandes, hwarom i 6. Art. handlas, ware emellan Olofs= och Larsmässo=dag, som lag förmår, bägge desse dagar dock uteslutne.

§. 2.

Will lego= och tiänste=hion skiljas wid sin Hus=Bonde, säge då up tiänsten. Skier det ei, tiäne yttermera til nästa stämmo=dag, för lika lön, som tilförene. Å samma tid äger ock Hus=Bonden lego=hion upsäja, om han des tiänst ei längre åstundar, eller tarfwar. Giör det ingen de, förblifwe Tiänste=hionet i sin tiänst, och Hus=Bonden ware därmed nögd.

§. 3.

När tiänst således blifwit upsagd, åligger det Hus=bonden 8 dagar efter upsägningen, men intet förr, om han ei will, at gifwa Lego=Hionet sin Orlofs=Sedel, til bewis om des ledighet och tilstånd, at träda i annan tiänst.

§. 4.

Wägrar Hus=bonde eller Mat=moder Orlofs=sedel, eller ja=ord, utan skiälig orsak, efter förenämde tid, plickte 10. daler S:mt til treskiptes, och Lego=hionet städje sig, ehwar det lyster, efter medhafwande wittnens skrifteliga eller munteliga bewis och intygande.

§. 5.

Ei må Orlofs=sedel innehålla annat, än et redeligt och sanfärdigt intygande om Tiänstehionets frägd och upförande, samt hwad des Tiänst och Sysla warit, under des framflutne tiänste=tid. Giör någor häremot, och antingen meddelar en öfwertygad missgiärnings=man, eller wanfrägdat Tiänste=hion, gådt låf=ord, eller förtiger des witterliga grofwa fel, hwarigenom en annan kan förledd och skadad warda, densamma böte Tiugu daler Silfwermynt.

§. 6.

Skulle och någon Hus=bonde eller Mat=moder uti Orlofs=sedelen eller afskiedat tillägga Tiänste=hionet något obewisligt tilmäle, då stånde Tiänste=hionet fritt, laga bot därå söka, och plickte Hus=bonden, om han därtil förwinnes, Tiugu daler Silfwermynt, och betale Rättegångs=kostnad, efter lag.

§. 7.

När Tiänste=hionet undfår Orlofs=sedel, och går därmed til annan Husbonde eller Matmoder, at låta sig städja. bör en sådan sin Orlofs=sedel, eller wittnens Attest, där upte och qwarlemna. Ware och Tiänste=hionet skyldigt, at låta sin förre Hus=bonde weta, hwaräst det tagit fäste=penning.

§. 8.

Äro hwarken Hus=bonde ller Mat=moder tilstädes wid upsäjelse=tiden, ware ändå upsäjelsen lika gild, när den med gode män skier i Hus=Folckets närwaro. Skulle och Lego= eller Tiänste=hionet förenämde tid wara borta uti Hus=bondens ärender, hafwe det tilstånd, at låta gode män uti sin frånwaro gifwa upsäjelsen tilkiänna, eller och giöra det sielf innom et dygn, sedan det hemkommit, så framt det öfwer den föreskrefne tiden uteblifwer.

§. 9.

Låckar eller öfwertalar Dräng eller Piga, wid tiänstens upsäjande, någon af sine med=tiänare, at äfwen upsäja des tiänst, plickte då, efter Lag, med 10. dal. S:mt. Lag samma wara ock för den, som sig därtil bruka låter.

§. 10.

Wore ock någon annan så oskickelig, at han antingen sielf, eller genom andra, förr än upsäjelse=tiden infaller, förhörde och beskickade annars Tiänste=hion, om det wore sinnat blifwa i tiänsten qwar, och hwar det ärnat sig städia, eller eljest på hwarjehanda sätt, hemligen eller uppenbarlgen, sig med detsamma i aftal inlåter, och ifrån en annan til sig låckar, den skal plickta 10. dal. S:mt, angifwarens ensak, eller i brist af penningar med kroppen. Samma straff ware för den, som sig til slik underhandling låter bruka.

§. 11.

Ingen hafwe wåld at wräka Lego=hion han städslat, utan skälig sak: Giör det någor, giälde allan bewislig skada, gifwe Lego=hionet ut fulla lönen, men i Stockholm 1/2 års lön, och gånge det sedan i annan tiänst.

Art. 5.

§. 1.

Lego=hion må man ei städia utan emellan Larsmässo= och Michelsmässo=dag, ei häldre förr än man förwissad är, antingen genom Orlofs=sedel, eller witnens intygande, at det sin förra tiänst upsagt. Giör det någor, böte 10. daler S:mt. Samma bot ware för Tiänste=hion, som sig förr bortlåfwar, eller städia låter: dock ware intet Hus=bonden betagit, at förut komma öfwerens med sitt egit Tiänste=folk, om widare års=tiänst.

§. 2.

Nu hafwer Lego=hion sin tiänst lagligen upsagt: äge det sedan likaledes tid til Solens nedergång dagen för Michels=mässodag, at höra sig om tiänst och städsel taga.

§. 3.

Lego och Tiänste=hion, som inga andra kläder undfå, än de, som på Taxorne för hwart Höfdinge=döme beskrefne äro, niuta årligen sin städsel efter den för hwarje Höfdinge=dömme stadgade Taxa. Dristar sig Husbonde, under hwad skien det wara må, mera i städsel och lön at låfwa och gifwa, eller Lego=hion at fordra och tga, böte 20. daler S:mt, angifwarens en=sak, antingen sielfwa Husbonden, Tiänste=hionet, eller någon annan sådant angifwer, och ware där til städslandet ogilt. Dock är Husbonden icke betagit, at något öfwer den wanliga Taxan förbättra sådane Tiänste=hions löner, som kallas Hus=bonde Drängar och Rättare, Jämwäl lämnes til Hus=bondens egit goda minne och behag, at på Tiänste=hionets lön kårta des Contributioner eller Crono=utlagor: Men om Tiänste=hionet påstår, at slippa Contributions betalande, böte 5. daler S:mt.

§. 4.

Hwilket Tiänste=hion, som frodrar, eller Husbonde, som låfwar någon åker, äng eller Swedie=land, Tack= eller Stång=Järn, Öhl=, Tobaks= och Brännewins=försälgning, eller Potaske och Tiärubrännerie, halfnads säd eller dylike wilkor, jämte eller i afräkning på des lön emot Taxan, plickte Husbonden och Tiänste=hionet hwardera 20. daler S:mt, angifwarens ensak, ellr, i brist af penningar, med fängelse, Spö= eller Risslitande wid nästa Ting: Batala ock desslikes säden eller års=wäxten, som således olagligen bärges, det ware sig Hwete, Råg, Korn, Hafra, Hampa, Lin eller annat som utsås kan, jämte de flere upräknade fördelar, med reda penningar, efter mätis=manna=ordom, angifwares ensak, utan åtskilnad på Crono=, Skatte= eller Frälse=jord; Doch de orter undantagne, för hwilka de för hwart Landshöfdinge=döme utfärdade Taxor sådant tillåta.

§. 5.

Städier sig något Tiänste=hion til twå Husbönder, blifwe när den, först i rättan tid lagligen stadde. Upkommer twist, hwilkendera först stadde, utföre den, som förmenar sig wara för när skiedt, des talan inför Domaren wid nästa Ting. Winner han, gånge tå Tiänste=hionet genast til honom i tiänst, ändå at emot Domen wädies. Warder den Dom sedan wid högre Rätt ändrar, niute den, där winner, alt skade=stånd åter, och Tiänste=hionet, som sig således til twenne städia låtit, giälde et års lön til den, som lider.

§. 6.

Ingen dags=arbetare, i Städer eller å Landet, af Mans= eller Qwin=kiön, undantagandes Handtwärkare och Dahl=Karlar, må hädanefter för sitt dags=arbete, räknat ifrån klockan 4 om mårgonen, til klockan 9. om aftonen, utom Husmans=kost 3 gånger om dagen, fordra högre dags=penning, än Taxan för hwarje Lands=ort innehåller: Men när en sådan håller sig Maten sielf, betales dubbelt. Ei heller må Husbonde mera gifwa, antingen i penningar ellr Persedlar, wid 10 daler S:mts bot för hwardera til treskiftes.

Art. 6.

§. 1.

Tiänste=hion skal å Landet strax efter Michaelis sig i des Lagstadda tiänst infinna, med mindre laga hinder wisas kunna, då Tiänste=hionet, efter Lagen, 7. Frihets=dagar tillåtes: Men när Tiänste=hion, som förr sagt är, straxt går i Tiänsten, skal ty af Husbonden, efter des beqwämlighet, 7. andra Frihets=dagar i de förras ställe lämnas. I Staden bör Tiänste=hion tre eller högst fyra dagar, efter Michels=mässo=dag, sin tiänst anträda. Skier det ei, utan laga förfall. och Husbonden will Lego=hionet behålla, hafwe han då, sedan han med Lego=hionets förre Husbondes Orlofs=sedel, eller wittnens Attest, intygar, at det hos honom låtit sig städia, mackt och frihet, at hämta det til sig, med tilhiälp af Härads=Fogden, Länds= eller Fiärdingsman å landet, samt Magistraten i Städerne: Men wil han det ei behålla, böte då Lego=hjonet 1 års lön, Husbondens ensak. Årkar det ei böta, arbete så länge, at det sig därmed lösa må.

§. 2.

Nu kommer Lego=hion på rättan tid i tiänst: hafwe då sin kista och kläder med sig, Ei må dräng eller piga hafwa sin kista annorstädes, än där de tiäna. Giör det någor, plickte et halft års lön, Husbondens ensak, och den, som kistan med sakerne hyst, böte 10. dal S:mt, eller mer, efter omständigheterne.

§. 3.

Det är wäl både låf=wärd och tillåteligit, at på flere år antaga, och ständig blifwa i sin tiänst; Likwäl, när ombyten skier, skal rätta Lego=stämmo=tid öfwer hela Riket, så i Städer, som på landet, wara ifrån Michaelis til Michaelis-tid året igenom, undantagandes Stockholms Stad, hwaest förhålles efter brefwet af den 6. Julii 1732. och de i följe däraf utfärdade Publicationer. Doch skal 1.) en lagstadd Dräng, som bär Livrée, tiäna tu år för hwart Livrée, och ei hafwa frihet, sig förr at upsäga, utan sin Husbondens samtycke. 2.) Skola Gåssar och Flickor wara skyldige, at tiäna på samma ställe 3. års tid, om Husbonden det så godt finner, på det de i ungdomen måge lära, at blifwa stadige. Warda de ock underwiste uti Handtwärck, Skrifwe= och Räkne=konst eller andre Wettenskaper och slögder, hwarmed de sig sedan föda kunna, skiljes ei ifrån Husbonden, förr än han, eller hon, honom skiäligen förnögt hafwer. 3.) Uptager någon fattig=mans barn, eller och tiggare, unga eller gamla, i Städerne och på Landet, och underwisar det i slögder och Wettenskaper, eller och utbyter någon utur Krigs=tiänsten, hafwe sådane icke tilstånd, at träda utur tiänsten, innan Husbondens möda och omkåstnad skiäligen warder ersatt, efter upgifwen räkning och Domarens bepröfwande, och ware en sådan ändå skyldig, heller tiäna honom, än andra, där han tiänst söka will. Men har Husbonden förut tingat med honom, at han skal åter lära en annan, hwad han sielf kan, innan han utur tiänsten får träda; Så måste sådant af honom efterkommas. 4.) Den som af fattig=mans barn uptager någon under och med 12 år, äger mackt, at hafwa honom i sin tiänst, til han fylt 18 år, under hwilken tid Husbonden en sådan Christeligen bör handtera, samt nödtorfteligen kläda och föda, och ware han under samma tid jämwäl fri för Wärfware.

§. 4.

Löper Tiänste=hion bort utan afskied, förr än stämmo=dag ute är, hafwe då Husbonden wåld at hämta det åter, som i Jorda=Balks 16. Cap. 7. §. om Landt=bo sagt är, och blifwe Lego=hionet i tiänsten til rättan stämmo=dag, utan lön. Wil Husbonden det ei behålla, gifwe Tiänste=hionet honom städie=penningen åter, och därtil så mycket, som ty i lön tilsagt war, Husbondens ensak, och anses för Lösdrifware,

§. 5.

Låter något Lego=hion wärfwa sig i Cronenes Krigs=tiänst uti fredliga tider, blifwe det samma icke des mindre, til nästa stämmo=dag, uti sin förra tiänst, och hålles därtil af wederbörande.

§. 6.

Ei må någor för giftermål skul gå utur sin tiänst, utan blifwe däruti, til des at stämmo=dag och öfwerenskommande ute och ändat är, eller skaffe sådant Tiänste=hion i sitt ställe, hwarmed Husbonde skiäligen kan wara nögd.

§. 7.

Blifwer något Tiänste=hion, genom de Husbondes död, af arfwingarna förafskiedad, eller och igenom någon annan laglig händelse tiänstlös, tage därpå gilgigt bewis, och ware då förbundit, enär det tiänst få kan, doch aldrasist til nästa stämmo=dag, at städia sig hos den, som des behöfwer. Dock bör wid Husbondens eller Matmodrens döds=fall, Tiänstefolket icke wara tillåtit, at egenwilligt gå utur tiänsten, utan at det blifwer upsagt eller afskiedat.

§. 8.

Sammalunda, om någon Husbonde, igenom dödsfall, eller annan oförmodad händelse, mister något Tiänste=hion, eller eljest i så måtto behöfwer hjiälp, som han, på åfwannämde eller annat lagligit sätt, finner tilgång til, hafwe han då mackt, en sådan saklöst städia.

§. 9.

Har Lego=hion årligen och wäl utiänt sin tid, skal Husbonden meddela ty, utom den redan förut gifne Orlofs=sedeln, et ricktigt afskieds=pass, uti hwilket redeligen bör intygas om Tiänste=hionets tro= och flitighet, för den återstående tiden, ifrån det Orlofs=sedelen meddelt blifwit, samt hwad tiänst och arbete det förrättat, Blifwer sådant af upsåt, och utan skiälig orsak, nekat, böte då Husbonde 10. dal. S:mt. Gifwer ock Husbonden des Tiänste=hion, som illa eller otrogit har tiänt, et godt afskieds=pass, plickte som i 4. Art. §. 5. om Orlofs=sedel satdgat är.

§. 10.

Hindrar Husbonde lego=hion, at träda ur tiänsten, sedan det sig lagligen upsagt hafwer, ellre wägrar, hwad som han ty utfäst hade, fast än det förswarligen tiänt, gifwe ut lönen, och böte därtil hälften så mycket, Lego=hionets ensak.

Art. 7.

§. 1.

Sedan Lego=hion uti rättan tid tiänsten gådt, skola de sig förhålla gudfrucktige, trogne, flitige och hörsamme, och icke undandraga sig alt det arbete och syslor, som Husbonden ty skiäligen befaller och föresätter, hwarunder jämwäl bör begripas kiörslor med oxar, samt skorstenars sotande å de orter, hwarest inge särskildte Personer därtil finnas, med flere slike förrättningar, som uti et hushåll kunna förefalla, enligit Kongl. Maj:ts stadga och förordning af den 23. Maji 1696. Är någon därutinnan försummelig, tresk och gensträfwog, rättes med godo, och sedan med måttelig hus=aga: Will han ändå ei bättra sig, warde utur tiänsten wräkter utan pass och afskied, och miste lön sin.

§. 2.

Ingen hafwe ock mackt, utan skiälig orsak, wräka sitt Lego= och Tiänste=hion utur sin tiänst. Giör det någon, gifwe Lego=hjonet ut des fulla lön, men i Stockholms Stad et halft års lön, och ricktige afskieds=pass, och hafwe Lego=hion sedan frihet, at gå i annan tiänst: börandes dock målet, jämte orsakerne, förut gifwas tilkiänna, i Städerne och Magistraten, och närmaste Crono=betiänte å landet.

§. 3.

Eho som sig upsätter emot sin Husbonde, eller Matmoder, eller den, som i deras ställe förordnad är, med ord, eller giärning, straffes efter som Lagen uti 15. Cap. Missgiärnings=Balken stadgar och förmår.

§. 4.

Ei må Tiänste= eller Arbets=hion, under sin warande tiänste=tid, understå sig, at uti logar, lador, rijor, foder= och slögde=hus, windar, wed= och kohl=rum, stall och wagns=hus, eller annorstädes, och på gator i Städerne, hwarest eld lätteligen kan tändas, röka Tobak, eller bära hos sig sådane ställen, eller och där giömma pipa och Tobak, eller ock gå med bart lius utan lychta, eller annor lös och bar eld, eller eljest wårdslöst handtera elden. Bryter någor däremot, ware en sådan hwarje gång förfallen til 5 Daler S:mts plickt, angifwarens ensak, äntå at ingen skada skier, och sittie dessutan den bråttslige i ståcken, en eller twå Söndagar, efter Sockne=männens godtfinnade i Sokne=stufwan å landet, och efter Magistraten, eller Cämnärs=Rättens, bepröfwande i Städerne. Samma Lag ware för den, som wet sådant wara skiedt, och icke gifwer detsamma an. Kommer någon andra gängen igen, bör en sådan, utom de angifwaren här åfwan tilerkiände 5. Dlr. S:mt, straffas med fängelse, spöoch Rubel i Silfver=slitande, efter Domarens ompröfwande. Timar däraf elds=wåda och skada, som den bråtslige ei förmår ersättia, bör den med fängelse eller annat corporelt straff, efter omständigheterne, plickta, enligit Lag och Förordningar.

§. 5.

Är Tiänste=hion wårdslös och försummeligit, at förfärdiga sitt slögde, som honom efter hwarje orts beskaffenhet åligger, köpe Husbonden sådant annorstädes, och kårte det af Lego=hionets lön.

§. 6.

Sak samma ware när Tiänste=hion uti sin tiänst fördärfwar och wårdsköst förfar något af det, som det under händer hafwer.

§. 7.

Stiäl, snattar eller upsåteligen förfar eller undandöljer Tiänste=hion, eller annan betiänt, något af des Husbondes egendom, det ligge alt i tweböte, emot snatteri och tiufnad, efter Lag.

§. 8.

Rätar Tiänste=hion oskiäligen Husbondens Spisning, wisar sig oförnögd med husmans=kåst, eller på hwarjehanda otilbörligit sätt förklenar, och illa uttyder Husbonde eller Matmoder, plickte då densamme med 10. Daler S:mt, Husbondens ensak.

§. 9.

Til hämmande af allehanda öfwerflödigheter, samt fylleri, spel och dryckenskap, som ibland en hop otidige Tiänste=hion öfwas; förordnes, det skal 1.) Lego= och Tiänste=hion, under allmänna Guds=tiänstens påstående i Städer och å Landet, icke wara tillåtit, at sittia på Kiällare, Krogar, eller på sådane ställen, där oskickeligit lefwerne, spel och dryckenskap, hålles. 2. ) Må wäl Lego= och Tiänste=hion å Sön= och Högtids=dagarne efter Guds=tiänsten, hafwa sin skiäliga ledighet: doch ware thy förbudit, at gå utur des Husbondes Hus, med mindre det sin Husbonde eller Matmoder förut tilsagt, hwart det ärnar sig, samt des låf och tilstädielse äfwen därtil begiärt och erhållit, hwarpå det sedan bör så tidigt om aftonen åter hemkomma, at des syslor icke eftersättias. 3.) Det Tiänste=hion, som i någor måtto häremot bryter, hafwe första gången förwärkat halfwa års=lönen, som angifwaren hemfalla bör; men där en sådan flere gånger därmed beträdas skulle, stånde då Husbonden fritt, at sielf utgifwa honom til Krigs=tiänsten, enär han af wärfware ei straxt anträffas kan, men qwinfålk ware därföre til publiqt arbete förfallit, och böte öfwenwäl den, som slike personer, under deras bortowarande öfwer natten, understå sig at hysa, 10. Daler Sm:t, angifwarens ensak.

§. 10.

Tiänste=hion böra ock intet undandraga sig, at efter sluten Guds=tiänst på Apostel dagar, samt tredie dagar Jul, Påsk och Pingst, förrätta deras syslor, lika som om Söcknedagarne, wid wite af 4:de delen af sin års=lön.

§. 11.

Kan Lego=hion siukt warda, då äger Husbonden det wårda och skiöta låta. Hwad å Läkare och läkedom kåstes, må han å lönen afräkna, om han wil.

§. 12.

Husbonden bör icke förskiuta det Tiänste=hion, som är af den stadighet och beskiedlighet, at det i många år tiänar och blifwer qwart hos honom, samt uti des tiänst tilbringar sine bästa år, och sedermera så af sig kommit, at ingen wil det i tiänst taga, utan drage han försårg, at en sådant Tiänste=hion niuter til döde=dagar sin skiälige skiötzel och underhåll, emot den tiänst, som det då möjeligast kan komma til wäga at giöra.

§. 13.

Som det förnimmes, at i en del Landsorter Tiänste=pigor skola wisa sig til Boskaps=skiötzlen owillige, för deras wanartige wederlikars förackt och förwitelses skul; så på det sådane för Boskaps=skiötsel och wallgång hågade qwinfolk, och Landtmannens yppersta arbets=Pigor, måge än mera upmuntras därtil, tillåtes, at de måge få kläda sig efter deras wilkor och förmåga, utan afseende på hwad om andre Tiänste=hions kläde=drägter stadgat är. Wore ock någon så lättsinnig, at han förwiter dem denna syslan, antingen under sielfwa wallgångs=tiden, eller efteråt, plickte en sådan 10. dlr. S:mt: men är det et Tiänste=hion, som sig således förbrutit, hafwe förwärkat halfwa års=lönen, den förolämpades ensak.

Art. 8.

§. 1.

Ei må något Tiänste=folk, utan wederbörandes Pass, begifwa sig utur Riket.

§. 2.

Innan slike Pass meddelas, skola de, som täncka därom ansökning at giöra, förse sig med trowärdig Attest, å landet af sin Husbonde, Sockne=Präst och Crono=betiänte, samt i Städerne af Magistraten, at de på ricktige wägar stadde äro, och hwad deras ärende egenteligen består uti. Äfwen skal uti Slåtts= och hwarje Lands=Cancellie hållas årligen en lista på slike utfärdade pass, til dag och Datum, jämte Personernes namn, blifwandes ock på samma lista anteknat, när samma personer sig åter instält, til hwilken ända de utgifne passen, så snart Passhafwaren uti Riket inkommen är, böra af Magistraterne, eller Crono=Fogdarne, til Landshöfdingen insändas och förwaras: Börandes jämwäl de, som utom Landshöfdingen äga rätt, i följe af en eller annan Resolution, resande at förpassa, utan uppehåll gifwa Landshöfdingarne sådant tilkiänna, på det Landshöfdingarne måge angående dem, som ei åter inkomma, låta förfara, enligit det här nedanföre stadges.

§. 3.

Ei bör något Pass giälla för någon til utfart, som är öfwer en månad gammalt, hwarpå wid alla Siö=Tullar, och af andre, som på resande hafwa inseende, wid 50 dlr. S:mts plickt, en sträng hand och upsickt hållas skal.

§. 4.

Skulle nu hända, at den, som således behörigen förpassad är, icke innom twå eller högst tre år kommer in uti Riket igen, eller aldeles blifwer borta, den skall, så framt inga laga förfall wisas, hafwa förlorat all arfs= och undersåtares rätt här i Riket.

§. 5.

Om någon sådan Person, utan Pass, hemligen afwiker och utpracticerar sig, och icke innom et års tid sig åter infinner, ware äfwenwäl förlustig all arfs=rätt. Den som en sådan öfwerförer, eller på något sätt är til hans afwikande beforderlig, skal därföre plickta 100. daler S:mt, hälften Cronan, och andra hälften til angifwaren. Skulle ock någoin beträdas hafwa haft kundskap förut eller sedan, om dylikt strafbart öfwerförande eller des befordrande, och sådant likafult dölgt ock förtegat, straffas därföre arbitraliter, efter omständigeheterne, och Domarens bepröfwande.

§. 6.

Ei må tiänste= och löst Folk i Finland och Wästerbotn, samt Wäster=Norrland, flytta utur det ena Länet i det andra, i orten, med mindre sådant bewisligen skier för giftermål, eller Skatte=hemmans antagande, som någon til arfs falla kan i annat Län, hwilket förut hos Landshöfdingen bör angifwas ovh bepröfwas, ei heller wara Tiänste=hion, emot förre därom utgångne förbud, tillåtit, att flytta ifrån Storföstendömet Finland til Swerige. Är det dräng, som häremot sig förbryter, ware förfallen til Soldat, eller Båtsman wid någon ledit rote i det Län, han flyttat ifrån, och är det qwins=person, ware skyldig, at gå i tiänst hos någon i samma Län, som slikt Lego=hion, hwilket således flytter utur det ena Länet i det andra, annorlunda antingen städier eller antager, än som förut i denna §. stadges, bör därföre böta 20. dler S:mt, angifwaren ensak.

§. 7.

Men wid dyr tid och misswäxt, och då högsta nöden sådant kräfwer, måge sådane undersåtare begifwa sig til andre under Kongl. Maj:ts lydno warande Provincer och Landsorter, och söka deras utkomst och näring, dock så, at de först angifwa sig hos Landshöfdingen i orten, hwart hän de täncka sig forfoga och stadna, på det de sedan, wid bättre tider, måge kunna til deras födelse=ort återskaffas. Därföre ock, wid dylike olyckelige händelser, af Crono=betiänterne i den ort och Län, de då komma emedlertid sig at uppehålla, sådane personer noga böra uptecknas, och til Landshöfdingen en förteckning därpå insändas.

§. 8.

Wederbörande Befallningshafwande uti Gränse=orterne anbefallas, wid hwarje års slut, icke allenast alfwarligen undersöka och efterfråga, huru wida någon hemligen afwikit, och alle förpassade uti Riket återkommit, utan ock at låta den, som häremot brutit, til laga plickt befordra.

Art. 9.

Hwad utom desse mål antingen Sweriges allmänna Lag, eller ock Adelens samt andre Stånds Privilegier och Stadgar, om Ämbetsmän och Förswars=folk, förmå, blifwer wid sin fulla kraft och wärkan. Wederbörande anbefalles sluteligen, at bewisa dem en skyndesam handräckning, som kunna anlita deras ämbetes hiälp och biträde, eller ock angifwa något, som emot denna Förordning wore brutit: Skolandes den samma wid Sommar=tingen upläsas, och dessutom en gång om året, nemligen de nästa twenne Söndagar för Olufs=mässo=dagen, allmänneligen kundgiöras, uti Otto= och Aftonsångarne i Städerne, men å Landet efter slutad Gudstiänst, antingen i Kyrkan eller Sockne=stugan, på det sättet, at Kyrko=herdarne en Söndag förut gifwa Församlingarne tilkiänna, det denna Tiänste=hions=ordning den följande Söndagen kommer dem at föreläsas, med antydan, at Husbönder, så wäl som Tiänste=hion, sig då enhälligt infinna, til densamma afhöra, hwarom Kyrkoherdarne draga behörig försårg etc.