Den 27. Junii 1775.

Kongl. Maj:ts Förordning, angående storskifts=delningar i Finland och hwad derwid i akt tagas bör.

Wi GUSTAF &c. Göre weterligt: at som Wåre Glorwördigste Företrädare, til Finlands uphjelpande och de angelägna storskiftens qwicka gång, förordnat Landtmätare, som detta arbete förrätta skulle; och äfwen en Directeur för dem. hwilken styrelsen och inseendet öfwer detta werk tilhörer; så hafwa desse, än framdeles, hwad deras arbeten och förrättningar i allmänhet beträffar, at rätta sig efter den utkomne Kongl. Landtmäteri=Förordningen, samt de specielle Instructioner och Stadgar, som för dem äro gjorde, intil des Wi medhinne, at taga dessa Instructioner uti närmare öfwerwägande, och stadga hwad som til de högstnyttiga storskiftens widare befrämjande länder.

Men då erfarenheten nog tydeligen wist, at de sjelfwa saken widtagne ombyteliga författningar, ej warit för ändamålet tilräckelige, utan twärtom satt hela werket i oreda och förwillelse; hafwe Wi efter Riksens Ständers underdåniga tilstyrkande wid sista Riksdag, nu tagit denna sak uti nådigt öfwerwägande och derwid funnit nödigt at stadga, som följer.

§.1.

Som hwarje Län fått sina dem tildeldte Commissions=Landtmätare, och desse Landtmätare redan hwar sina soknar blifwit anslagne; så böra de der förblifwa, och intet flytta ifrån soknen förr än des förrättning är fullkomnad.

Skulle någon af dem desförinnan med döden afgå, eller blifwa befordrad, så bör des efterträdare taga emot den förras station, så at arbetet ej i någon sokn lemnas halfgjordt.

De redan påbegynte samfälligheter åligger Landtmätarne först til slut bringa, innan något nytt arbete af dem företages.

Men när arbetet i et Län så aftager, at tilgång kan wara på Landtmätare, at flytta dem til annat Län, så må sådant efter öfwerläggning emellan Landtmäterie=Directeuren och Wåre Befallningshafwande ske; de som då flyttas böra anwändas til de soknar der de kunna göra bästa gagn, och hwarest storskifte bäst tarfwas.

§.2.

När Landtmätaren slutat sit arbete wid de redan började samfällighetet, och i stället företager sig något nytt; bör han tre weckor förut det samma å predikostolen låta kungöra och då tilsäga alla dem, som uti samfälligheten äga del tillika med dessas rågrannar, at sig derwid infinna til den utsatte dagen.

Skulle någon delägare då uteblifwa, bör des frånwaro ej hindra fortgången af Landtmätarens arbete, och än mindre må twist om ägande=rätten til något hemman uppehålla förrättningen, utan sware den som af jorden sitter i besittning.

Äfwenledes bör han strax genom bref til Landshöfdingen gifwa wid handen, hwilka och huru många, som i samfälligheten äga del, och hwad slags fullmägtige som tarfwas; då Landshöfingen äger, at om dessas förordnande draga försorg; men skulle de icke desto mindre uteblifwa, så bör Landtmätaren likafullt sit arbete fortsätta.

Regements fullmägtige äri wid sådana förrättningar onödige.

Ej må Landtmätare företaga sig storskiftes delningar på flera ställen tillika, utan bör han hwart och et för sig til slut bringa.

Den som dermed beträdes, eller utan giltiga orsaker upskjuter en påbörjad storskiftes förrättning, bör til femtio daler silf:mynts böter fällas och ersätta all skada deraf upkommer.

§. 3.

Är öfwer samfälligheten förut ingen charta, bör Landtmätaren den först författa.

Skulle någon rå=linea finnas stridig, och samma twist genom öfwerenskommelse biläggas kan, hwarom Landtmätaren sig högst beflita skal, då bör i den händelse twiste=linéerne å charta aftagas, och öfwer samfälligheten en geometrisk charta författas.

Finnes twisten af den beskaffenhet, at den ej bör hindra storskiftets gång, utan at det twistiga likafullt efteråt kan samfälligheten emellan delas; så bör intet uppehåll i förrättningen derigenom ske; men är saken af den betydelse, at storskiftets bestånd på utgången af den samma beror; och at et nytt storskifte skulle blifwa nödigt för samfälligheten om twiste=marken winnes eller förloras; så bör Landtmätaren strax gifwa den tilförordnande Ägodelnings=Rätten derom wid handen, och chartan jemte handlingarne insända, samt med sit arbete uphöra.

Rörerö twisten endast skog och mark, men ej samfällighets åkrar och ängar; då bör den ej hindra Landtmätaren at bereda dessa til storskifte, under hwilket des arbete, ägande=rätts twisten til utmarken fullföljas och afgöras kan. Är den slutad bör Landtmätaren strax storskiftet i skog och mark fullfölja, men i annor händelse en ny samfällighet sig företaga.

§. 4.

När Landtmätaren skog och utmark afmäter, bör, så widt någon möjelighet är, den til upodlingar dugelige marken på chartan urskiljas, ifrån den, hwarest intet annat än skog kan wäxa, samt at aldeles steril och odugelig mark, bestående af berg och stenhölster, likaledes afskiljes.

De mossar och kärr af någon betydelig storlek, som i marken inträffa, böra ej allenast til sin rymd och area utmärkas, utan äfwen beskrifwas deras halt och jordmon, samt på hwad botn de ligga.

Wattudragen derifrån böra på chartan utmärkas, och då det sig göra låter, afwägningar öfwer dem ske, så långt som kan fordras til watnets aftappande.

§. 5.

Yppas ingen rå=twist wid förrättningens början, eller är den ej af den egenskap, at den samma derigenom uppehållas bör, träde Landtmätaren med alle delägarne tilsammans, at öfwerlägga om wärderingen af ägorne efter deras naturliga art, godhet och belägenhet, sat jemförelse dem emellan, hwilket jordägarne, der de åsämjas, sjelfwe utsätta måge, men i annat fall af Landtmätaren och twänne tilkallade ojäfwige Nämdemän förrättas bör.

Dernäst bör med jordägarne aftalas, hwarest wägar och hufwud aflopps=diken samt andre nödige allmänne platser utstakas skola, så ock huru och på hwad sätt lotterne til samteliges förmon läggas och indelas böra; och må sol=skifte följas, om det utan någong förfång och lidande ske kan: men annars bör ordningen för hwars och ens skifte genom öfwerenskommelse, eller om det ej ske kan, genom lottning utrönas.

Kan hwarje slags ägor, utan at någon derwid lider, uti et skifte läggas, blifwe det då werkstäldt, men eljest måge de i flera lotter delas, dock ej öfwer högst fyra. Påstår någon at sin lott på ett ställe erhålla, äge rätt dertil, fastän de öfrige delägarne låta deras i flera skiften dela, dock at de tracter han bekommer, icke bestå af den bästa och bördigaste marken, af hwilken han ej må större andel, än på honom belöpa kan, bekomma eller från grannarne borttaga.

Utflyttning från by. som har trångt tomteställe, må ej allenast tilåtas, utan bör påyrkas, då storskiftes delningen derigenom ej lider, eller göres oredig; och bidraga i thy fall de öfrige grannarne til utflyttningen, dock ej mera än i den mon de deraf nytta och förmon hafwa.

Kan hwar och en Jordägare, med det faststäldta antal skiften, både til rymd och godhet, samt belägenhet få lika lotter, så bör det ske, och Landtmätaren derom sin högsta winning lägga; men i annat fall skal en proportionerad rymd fylla hwad i godheten brister, så at hwar och en jemngod lott erhåller; hwarwid ej allenast sjelfwa afkastningen bör i akt tagas, utan äfwen det drygare arbete och kostnad, som stänsel, brukande och bergande af en widlyftig, men swagare jord, fordrar, emot en mindre, men mera fruktbärande jordmon.

Wid de på utmarken gjorda upodlingar, bibehålles hwar och en, emot det, at de andra grannarne få jemngod upodlings=jord, der den finnes.

I annat fall gånge upodlingarne til delnings, dock njute ägarne ersättning af de andra grannarne för rödnings kostnad efter mätismanna ordom.

Hafwer någon under den förflutna tiden uptagit kärr och mossar, samt aldeles oländig mark, ware derwid nu så mycket mera bibehållen, ehuru tilgång til wederlag ej skulle för de andra finnas, som han sit gjorda kostsamma arbete börjat, i tillit på förra Lagar och Författningars bestånd, hwilka för sådana upodlingar en ewärdelig ägande rätt utstaka. Skog och utmark må ej mer än i et högst twänne skiften delas; och njute efter förrättad wärdering, den som sämre och mindre wäxtelig mark erhåller, ersättning uti en deremot swarande widd.

Urfjällar och utjordar, som hemman i andra byamål kunna äga, böra, om de ligga i wägen för storskiftet, flyttas på andra ställen och har ägaren af dem intet at säga hwad stället beträffar dit de skola utflyttas, allenast han får fullt gen fullo.

Dernäst afhandlas om sjelfwa delnings=grunden.

Finnes i bymål gamla skattören, eller jordemarker, så böra de såsom grunden til sjelfwa jordeboks=räntan onekeligen följas, hwarifrån ej genom någon öfwerenskommelse får wikas; men å de orter, der de ej skulle finnas, så måge de gamla oförmedlade mantalen, stångfall, kronotionde, eller hwad delnings=grund som å orten af ålder warit, antagas.

Frelse=hemman, om några i samfälligheten finnas, som ej hafwa skattören eller jordemarker, böra få sina ägor afskilda efer sina gamla mantal, eller tionden, jemnförde med de andra hemmans tionde, hwilket som kan billigast finnas, och närmast swara emot proportionen af de ägor, som frelse=hemmanet nu i jemförelse emot de andra innehafwer.

Säterier, för hwilka ingen delnings=grund kan finnas, bör tilläggas så mycket ägor i byamålet som de af ålder åtnjutit, och i utmarken proportioneras deras andel, efter det quantum af åker, som de uti byn nu innehafwa.

Skulle deras intagor förut wara afskilde, men de i utmarken wara med byamålet samfällige, så bör i skog och utmark så mycket dem anslås, som swarar emot et hemman i byn, hwilket med säteriet nu äger lika stor åker eller i proportion deraf.

I Österbotn, hwarest en allmän skattläggning nyligen för sig gått, tillägges hwar och en wid storskiftet så mycket och goda ägor, som han förut efter skattläggningen innhaft; hwilken grund äfwen följes på andra orter, der hela byalaget undergått ny ordentelig skattläggning.

Öfwer alt det som Jordägare och Fullmägtige således afhandla och besluta, eller eljest anföra, bör et redigt och tydeligt protocoll af Landtmätaren hållas, som för dem upläses, och med hans och Nämdemännens samt deras deras egna underskrifter bestyrkes.

Finnes i samfälligheten någon Krono=allmänning, eller på Finska så kallad Erima, eller stöter den til den samfällighet, som skal delas, då bör sådant af Landtmätaren strax Wår Befallningshafwande tilkänna gifwas, som då förordnar en särskild Krono=Fullmägtig, at Kronans rätt derwid bewaka.

Gifwes rå och rör, eller andra bolstade skilnader omkring densamma, eller kan des läge och rymd på annat sätt, genom Allmogens hörande, och andra skäl och bewis utrönas, då bör den främst och framför alla andra göromål utbrytas.

Finnes ej någon sådan Krono=allmänning, eller är den lagliga utbruten, så må den öfriga marken utan afseende å widden, den samfälligheten tildelas, som af ålder derwid warit i besittning och den samma nyttjat.

Det som då af skog och utmark hwar enskildt delägare tilfaller, det blifwer hemmanets, som han åbor eller äger, ewerldeliga tilhörighet, och får ej derifrån skiljas, eller på något sätt afsöndras, aldeles på sätt, som redan utkomne Stadgar och Förordningar om skattskyldig jords förminskning och oländig marks uptagande, samt landt=culturens uphjelpande, stadga och förmå.

Skulle någons ägodel wara så stor, at den tål torp och nybyggens anläggande, det må ägarne ej wägras, utan gör han derigenom hwad Oss högst behageligt är.

Således må han uppå sådana nybyggen, antingen utålantera sina barn och anhöriga, eller ock uplåta dem til fremmande. Och skola desse besitta dem med den rätt och säkerhet, som Kongl. Brefwet af den 18 Februarii 1757 förmår och innehåller.

Öfwer en sådan updragelse af Hemmansägaren til Nybyggaren, böra altid ordentelige och skriftelige contracter uprättas, och wid Tings=Rätterne inprotocolleras, hwilka, utom de betingade wilkoren, altid böra innehålla hemmanets namn på hwilket nybygget är uptagit, och det wilkoret, at det ej från stom=hemmanet får abalieneras.

Uppå Krono=allmänningar, eller de så kallade Erima, få äfwen nybyggen anläggas.

Det blifwa rätteligen de så kallade Krono=Nybyggen; och om Åboerns antagande derå, frihets=års meddelande åt dem, och omsider deras skattläggande, äga Wåre Befallningshafwande draga försorg, på sätt, som de derom utkomne Stadgar och Förordningar förmå.

Sokne=allmänninar böra äfwen emellan hemmanen i soknen delas, så at hwart hemman får sin proportionerade andel för sig afdelt; aldeles som Lagarne derom förut stadga. Och behölle hwar sin del. med samma wilkor och rätt, som här förut om hwars och ens hemmans skogsdel uti bysamfälligheter sagdt är.

I Österbottn uti de soknar, hwarest ingen särskild bya=samfällighet finnes, utan hela eller halfwa soknen gemensamt nyttjar all skog och mark; der bör först så mycken utmark, som för hemmanen nödig är, dem tilläggas, nemligen ifrån 6 till 1200:de tunneland med åker och äng; men utom sjöar, berg och aldeles odugliga mossar; hwilket tunnetal Wår Befallnigshafwande, sedan Ägodelnings=Rätten, Landtmätaren och Kronofogden, samt om Landshöfdingen så nödigt finner, Landtmätare=Directeuren sig yttrat, i anledning af markens godhet och belägenhet, utsätta skal.

Det som öfrigt blifwer, bör genast afskiljas, och måge derstädes Krono=nybyggare sig nedsätta, på sätt derom stadgadt blifwer. Men de marker, som redan äro grannarne emellan deldte, böra derwid förblifwa.

§. 6.

Nu är emellan Jordägarne i samfälligheten, Fullmägtigen och Landtmätaren afhandlat om grunderne och sättet til storskifts=förrättningen.

Hafwa de derom friwilligt öfwerenskommit, hwartil Landtmätaren äger dem upmuntra, och lemna dem tilräckeligt rådrum dertil, då bör Landtmätaren geneast geometrice uträkna ägorne, och dem efter den faststäldte wärderingen jemka, hwarefter sjelfwa storskiftet i grund af de inkomne öfwerenskommelse skyndesammast skal förrättas, och på marken utstakas.

Öfwer uträkningen af storskiftsdelningen bör en tydelig beskrifning och delnings=instrumet uprättas, hwartil Directeuren åligger at Landtmätarne formulair meddela.

§. 7.

Uti handräckning och kostnad, som til storskifts=förrättningen upgår, deltager hwar och en i proportion af sin andel af jord i samfälligheten; och der någon tredkas at dagswerken til handräckning lemna, så äger Landtmätaren at dertil folk lega, hwilkas dagspenninar af Kronobetjeningen strax utmätas bör. Och som det å ena sidan skal lända Landtmätaren til heder och belöning, om han i dessa angelägna wärf sina skyldigheter med drift och åhoga fullgör; så skal ock intet skonsmål hafwa rum, då han sit embete upsåteligen, eller af okunnoghet wanwårdar. Och der de redan utsatte straff ej härutinnan skulle tilräckeligen werka, så skola, som i 1. §. sagdt är, de samma blifwa efter tidernas omständigheter inrättade.

§. 8.

Men om så händer, at en sådan öfwerenskommelse, som 6. §. omtalar, ej kunde mellan Jordägarne i byn träffas, så bör Landtmätaren på samma sätt, som förordnadt är när rå=twist yppas, hwilken förrättningens fortgång hindrar, det samma hos Ordföranden i Ägodelnings=Rätten strax anmäla.

Dessa Ägodelnigns=Rätters tilsättande hafwa uppå Finska Allmogens egen ansökan blifwit af Wåre Glorwördigste Företrädare i Regementet lemnade til soknarnes eget wal: derwid bör det ock hädanefter förblifwa, samt detta Privilegium dem oklandradt lemnas.

Således och när Landtmätaren gifwer Wår Befallningshafwande tilkänna, at Ägodelnigs=Rätt tarfwas, antingen til någon rå=twist, eller bepröfwande af grunderne til delnigns werkställande, eller ock afdömande af någon upkommen twist öfwer sjelfwa Landtmätarens delning, så bör Wår Befallningshafwande utsätta termin för Soknemännen at wälja tre eller fem förständige Män til Ledamöter i soknens Ägodelnings=Rätt: ankommande antalet på soknens eget bepröfwande.

Desse Ledamöter böra, sedan de walde blifwit, icke få ombytas, utan böra deras syslor förwalta så länge Ägodelnings=Rätt i soknen tarfwas, hwarest de äga döma öfwer alla ägodelnings=twister, och de rå=twister, som af ägodelningen härröra, eller dermed äga en oskiljaktig gemenskap.

Och som således utgör en betydande och angelägen Rätt, så bör walet til Ordförande altid ske på en i Domare=embetet fulleligen pröfwad och otiltaldt man. De öfrige Ledamöterne må soknen wälja utan afseende å stånd och wärde, allenast de äro wälfrgdade, och kände för et förståndigt och ärligt upförande.

Men ej må någon af Landtmäteri= eller Lands=Staten deril wäljas.

Ledamöterne i denna Rätt böra wälja och antaga en skickelig man til Secreterare, som äfwen förer domboken.

Skulle soknen ej weta tilgång på den, som i Rätten ordet föra kan, gifwe det Wår Befallningshafwande tilkänna; och på des anmälan derom, förordne Hof=Rätten en skickelig man dertil.

Wilja flere soknar förena sig om en och samma Ägodelnigns=Rätt, det må dem ej wägras; och då twist om sokne= råer skulle upkomma, eller wara sammanhängade med storskiftets delningar, äge ock samma Rätt döma deröfwer.

§. 9.

Då Landtmätaren någon twist och stridighet anmäler, skal Ordföranden tre weckor förut å predikostolen i soknen låta kungöra dagen och stället til Rättens sammanträde, samt Ledamöterne äfwen genom särskildta kungörelser inkalla.

Då böra Jordägarne, antingen sjelfwe, eller genom Fullmägtige sig owägerligen infinna; äfwen som alle publique Fullmägtige wid answar böra wara tilstädes.

Ej må någon Parts eller Fullmägtiges utewaro hindra sakens gång.

Landtmätaren bör sig ock wid förrättningen owägerligen infinna, försedd med Chartor, Protocoller och alla nödiga Handlingar. Skulle han af sjukdom blifwa hindrad, som med laga bewis styrkas bör; då åligger honom, at chartan och handlingarne til Rätten insända; försummar han det, böte tretio daler silfwermynt, och gälde Rättens kostnad, om sammanträdet derföre fruktlöst aflöper.

Blifwer Ordföranden utan laga förfall borta, plikte femtio daler silfwermynt, och ersätte dem skadan, som sig förgäfwes infunnit.

Den Ledamot, som förfallolöst uteblifwer, plikte tjugu daler silfwermynt; och må Rätten en annan förständig Man sig adjungera.

Wid jäf så emot Ordförande, som Ledamöter, förhålles, som 13. Cap. Rättegångs Balken stadgar; men ej må någon jäfwas för det han å annat ställe jord äger, som i storskifte lägges.

Rättens dombok bör inom samma tid i Häradskistan aflewereras, som Lagen stadgar om Härads=Rättens Protocollers ingifwande til Hof=Rätten. Derom bör Ordförande i Ägodelnigns=Rätten taga Tings=Rättens bewis, och det til Wår Befallningshafwande insända. Försummas detta, plikte Ägodelnings=Rätt, å sätt som för Härads=Rättens försummelse i detta fall stadgadt är; hwarom Wår Befallningshafwande äger draga försorg. Och må desutom den som Protocollet förer ej undfå med än hälften af sit arfwode, förr än detta fullgjordt är.

§. 10.

Ordföranden i Rätten bör njuta tre daler silfwermynt i arfwode, och Secreteraren äfwenledes tre: men hwar Ledamot twå daler om dagen.

För resedagar beräknas samma arfwode, och skjuts på så många hästar, som de njuta dalaer silfwermynt til om dagen. Detta arfwode betalas af samfälligheten, der storskiftadt blifwit, i proportion efter den andel jord, som hwar delägare i skiftet äger; hwilket strax. sedan dom är fäld, erläggas och utbetalas bör, samt i händelse af tredsko genom laga utmätning uttagas.

Åboer å kronohemman böra härutiinan lika med andra deltaga, och prestegårdars andel gäldes af kyrkans medel. Men boställen, och i gemen sådane hemman, som äga alla sina ägor ifrån sina grannar skilda, ware frie för något deltagande i betalning, antingen til Landtmätare eller Rätt.

Storskiftes Rättens Ledamöter måge ej arfwode räkna för flera arbetsdagar, än ifrån den dag Rätten sätter sig, til och med den dag dom eller utslag afkunnas: och ware de wid femtio daler silfwermynts plikt förbundne, at en specifique räkning öfwer arfwode och skjuts deltagarne meddela.

§. 11.

Nu hafwer Storskiftes=Rätten dömt öfwer grundarne til storskiftet, och alla de omständigehter, som här frammanföre uti 7. §. nämnas, då bör Landtmätaren, ehwad dermot missnöje förklaras, eller ej, inom en månad derefter, eid femtio daler silfwermynts wite med storskiftets fullbordande påbörja, så framt han ej lagliga hindras, i hwilket fall han, så snart hindret uphör, förrättningen företager; och bör derföre Storskiftes=Rättens dom i det sista åtta dagar sedan den fäld blifwit, Landtmätaren utan lösen tilställas.

§. 12.

Den delägare, som då ej åtnöjes med sjelfwa storskiftet, utan förmenar, at Landtmätaren antingen intet fölgt de öfwerenskomna, eller af Rätten faststäldta grunder, eller på annat sätt wid sjelfwa skiftet hono förrättat, ware skyldig, der han öpen talan äga skal, at inom sex weckor, sedan utstakningen på marken slutades, sit missnöje hos Ordföranden i Storskiftes=Rätten tilkänna gifwa, hwilken åligger, at Rätten, genom å predikostolen skedd lysning tre weckor derefter sammankalla.

Sedan klaganden sit förmendta lidande med bewis styrkt, och Landtmätaren med de öfrige delägarne sig förklarat, samt chartor och handlingar uptett, döme då Rätten i saken.

Kan det ej utan syn och besigtning å sjelfwa marken ske, äger Rätten den tillika hålla.

Finnes då, at Landtmätaren felat i storskiftes=delningen, kännes han skyldig, at ersätta all skada och kostnad: och om felet är sådant, at de genom nytt storskifte rättas måste, då skal en annan Landtmätare förordnas, at på den förras bekostnad det samma förrätta.

Hwarjemte, och der felet skulle finnas af den egenskap, at det, på suspension eller tjenstens förlust ankomma borde, så bör Storskiftes=Rätten slikt hos Directeuren anmäa, som wid Härads=Rätten i orten låter den felaktige Landtmätaren lagligen tiltala och til straff befordra.

Skulle åter den kalgande parten finnas uti sit klagomål obefogad: ersätte då han all kostnad, så wäl til Ägodelnings=Rätten, och Landtmätaren, som de swarande parter.

Blifwer käranden ifrån denna förrättning ute, sedan han lagligen lyst är; hafwe alla talan försuti, och döme Rätten storskiftet fast.

Äro swarande frånwarande, gånge som i 9. §. sagdt är. Likaledes om Landtmätaren sig afhåller.

§. 13.

Yppas intet klander emot storskiftet inom den utsatte tiden; då bör så wäl det, som charta och delnings=instrumenter, af Ägodelnings=Rätten med dom fastställas wid deras nästa sammanträde i soknen, utan at något klander emot förrättningen då mera uptagas må: men skulle intet sammanträde uti soknen för andra ärender inom tre månader utsättas, låte då Ordföranden til stadfästelse=doms utfärdande Rätten sammankalla.

§. 14.

Den med Ägodelnings=Rätts dom missnögd är, äge frihet, at hos Oss underdåniga beswär deröfwer anföra. Sedan han å stället der domen afkunnas sit missnöje tilkännan gifwit, bör Ägodelnings=Rätten alla nödiga handlingar ti honom utgifwa; hwarefter han, inom en månad ifrån den dag domen föll, bör samma beswär til Ordföranden aflewerera, som den med wederparterne communicerar; och deras förklaring inom samma tid wid ethundrade daler silfwermynts wite infordrar.

Då den til Ordföranden aflewererar blifwit, insänder han genom Wår Befallningshafwande i underdånighet hela acten complet til Wårt eget skärskådande.

Pröfwe Wi då, at Rättens yttrande och förklaring äfwen nödig är, skal den genom Wår Befallningshafwande infordrad blifwa. Och i fall Ägrodelnigns=Rättens dom för sådaa rättegångs=fel, som 25. Cap. Rättegångs Balken utstakar, af Oss blifwer uphäfwen, då bör Ägodelnings=Rätten sit upburna arfwode återbära.

§. 15.

Utom de Commissions=Landtmätare, som hwar til sina soknar anordnade äro; äga Wåre Befallningshafwande, at Länets ordinarie och extraordinarie Landtmätare, til de så kallade strödda storskiften bruka, enär publique Kronoförrättningar sådant tillåta kunna.

Pch gånge med deras arfwode i sådana fall, samt förrättningars werkställande, revision och stadfästelse, på samma sätt, som om Commissions=Landtmätare stadgas.

§. 16.

Utom den lön, som Landtmätarne af Oss och Kronan tillagd är, för hwilken de böra förrätta nödiga geographiska mätningar och andra publique göromål. komma de wid privata förrättningar at betalas efter nedanstående taxa.

1.) I stället för husmanskost bör den Landtmätare, som en wiss sokn tildeld är, njuta ethundrade femtio daler silfwermynt kostpenningar, eller om han ej hela sommaren der mäter, allenast för den tiden räknadt efter en daler silfwermynt om dagen; hwilka honom på sätt, som år 1762, wid des anträde til förrättningen af soknen förskjutas bör, och hwaruti alla hemman i soknen eller samfälligheten, på sätt, som förut stadgadt är, deltaga.

2.) För et tunneland åkers afmätning, som med många stenrösen är upfyldt, eller består af små stycken emellan berg och bäckar, betals tolf öre silfwermynt.

3.) Åker af mindre skiljaktigheter, åtta öre.

4.) Et tunneland aldeles låt åker, sex öre.

5.) Et tunneland äng och hagar, som är skogwuxne, eller då smala tegar skola afmätas, sex öre.

6.) Et tunneland äng och hagar, som äro slåte och ej mycket skogwuxne, tre öre.

7.) Skog, som är upfyld med berg, mossar och sjöar, samt der bätre och sämre mark särkildt skal uptagas, betalas för hwardera af det första tusende tunneland, twå öre.

8.) För hwarje tunneland deröfwer, til och med åtta tusende, et öre, och för hwart tunneland deröfwer, et halft öre.

9.) Skog, som består af slåt och afhuggen mark. der inga särdeles skiljaktigheter äro, betalas med et tredjedels mindre mätnings=arfwode.

10.) Et tunneland skoglös och slåt utmark, twå tredjedels öre.

11.) Wildlyftige och flacka mossar, samt för insjöar, som inneslutas af samfällighets rå=lineer, twå tredjedels öre; men för större sjöar, som allenas på en sida med sina strander tilstöra, betalas intet.

12.) För öar och holmar i salt= och insjöar, tre öre tunnelandet: men är någon holme så stor, at alla samfällighetens ägor derå finnas, då fäljes i alt föregående taxa.

13.) För rångångs=mätningar och rå=läggningar, åtnjute Landtmätaren twå daler silfwermynt om dagen.

14.) För rese=, uträknings= och delnings=dgar, äfwen twå daler.

15.) I chartæ lösen, för et helt mantals alla ägor, tio daler, och i proportion för de mindre hemman.

16.) För särkildta utdrag af protocollet och beskrifningar betalas en daler silfwermynt arket, då tretio rader derpå skrifwas.

17.) Skjutslega bestås på twänne hästar til och ifrån förrättningen: men ej mer än en gång om året, så framt ej Jordägarne sjelfwe wålla, at förrättningen upskjutas måste: och då betale den skjutsen, som dertil wållande warit.

Uppå det arfwode Landtmätaren tilkomma bör, undfår han twåhundrade daler silfwermynts förskott af de större samfälligheter, då förrättningen börjas: men af de mindre, etthundrade daler. Och sedan må han ej det ringaste fordra eller upbära förrän hans chartor, protocoller, beskrifningar och uträkningar pröfwade, med arfwodes=räkningarne jemförde och godkände blifwit.

Nu och på det storskifts=arbetet med än mera drift må fortskyndas, äga Landtmätarne, som med Wåra nådiga fullmagter försedde äro. ati til biträde nyttja en examinerad Ämneswen. Dock at Landtmätaren står i answar för de göromål. som desse under hans tilsyn förrätta, och ersätter samt rättar hwad oriktigt och felaktigt kan befinnas. För denne njuter han, enligt 1770 års Riksens Ständers författning, ethundrade daler silfwermynt af Oss och Kronan samt kostpenningar af soknen.

Men desse få ej ut=anordnas, eller betalas, förr än Landtmätaren med Revisions certifikat bewist, at Ämneswennen arbetat med egen tafla. och at således twänne taflor warit under mätningstiden i jemn gång.

Skulle någon Landtmätare åstunda antaga flera Ämneswenner med samma förbindelse, och wara för deras arbete answarit, det må honom ej wägras: dock kan ingen betalning af Oss och Kronan för flera än en honom bestås.

Desse Ämneswenner äger Landtmäteri=Directeuren i Landet at examinera, äfwen som han förordnar substituter för sjuka eller ålderstegna Landtmätare. Och skal på hans hårda answar ankomma, om någre odugeligen af honom gillas eller tilsättas.

Antager han dem, då böra de förre uti Landtmäteri=Contoiret inskrifwas, och äge sedan frihet, på föreskrefne wilkor, måta med egen tafla. och de senare böra med Contoirets Constitutorialer förses.

§. 17.

En sådan revision öfwer Landtmätarnes arbete och deras arfwodes räkningar, som föregående §. nämner, skal ske i hwarje sokn i Januarii, Februarii och Martii månader af Landshöfdingen, eller des tilförordnade Ombud, och Landtmätari=Directeuren, eller någon af honom befullmägtigad skickelig Landtmätare. Åliggandes dock Directeuren, at dertil ej nyttja andra än dem, som äro kände för flit och skickelighet. samt sina egna skyldighetet i alla delar fullgjort. Äfwen som han wid answar ej må låta samme Landtmätare ömsom öfwerse hwars andras chartor och mätningar; utan bör han sjelf och så ofta giltiga förfall ej hindra, wid revideringen tilstädes wara.

Och som för dessa widlyftiga resor, hwilka för Landtmätarnes egen förmon måste ske, ingen betalning af Oss och Kronan Directeuren bestås, så bör dertil af Landtmätarnes arfwode innehaållas fem procent, hwilka til Directeuren eller den Landtmätare hans ställe företräder af Sokne= eller Byafullmägtige utgifwas; och utaf Landtmätarens innestående arfwode sedan afkortas.

Wid dessa revisioner, som, efter fjorton dagars förut å predikostolen skedd kungörelse, anställas, äga Sokneboerne anmäla hwad de emot Landtmätarens upförande, chartor och arfwodes=räkningar hafwa at påminna: hwaröfwer sedan Directeuren, eller den å des wägnar tilstädes är, sig yttrat, Wår Befallninghafwande, eller des Ombud, åligger at des utslag meddela.

Har Landtmätaren sina skyldigheter fullgjort, då bör det återstående arfwodet och resepenningar honom tilläggas: men om betydande fel äro begångne, som strax ej rättas kunna, så bör arfwodet innestå och brottet hänskjutas til wederbörlig ort.

Då Länets ordinarie och extraordinarie Landtmätare til storskiften brukas, böra de äfwen sina chartor och arfwodes=räkningar til denna revision, i soknen der de arbetat, ingifwa; och äge ej magt, at mer än hälften af sit arfwode upbära, innan detta skett. För rågångs= och andra slags förrättningar, måge de ej eller mer än halfwa arfwodet upbära, innan Wår Befallningshafwande arfwodesräkningen öfwersett och påskrifwit.

Blifwer Landtmätaren, utan laga förfall, ifrån denna revision borta, plikte femtio daler silf:mynt, och hafwe ej rätt at utfordra sit arfwode, förr än des arbete året derefter blifwit revideradt.

Öfwer alt hwad Landtmätarne af Delägare i arfwode upbära, bör riktig räkning och quitto gifwas. Försummas det. så bör Landtmätaren med ethundrade daler silf:mynts plikt beläggas. Ej må Landtmätaren några accorder om arfwodes=lön med Jordägarne ingå, innan Directeuren accordet öfwersett och Wår Befallnignshafwande dertil sit samtycke lemnat.

Sker annorlunda ware ogildt; och Jordägare ifrån all utbetalning fri.

All arfwodes=lön, så wäl för Landtmätare, som Storskifts=Rätter, upbäres, antingen af någon Kronobetjent i sokn, eller någon annan wederhäftig man, som soknen dertil befullmägtigar.

I hwilket fall denne för hela summan bör wara answarig, och njuta Kronobetjeningens handräckning til den sammat utbekommande.

§. 18.

Alla böter, som Ägodelnings=Rätterne och Wåre Befallningshafwande fälla til, skola tilfalla närmaste Lazaret, men dem Directeuren utsöka låter, skola anwändas til nödiga mathematiska instrumenters inköp för Directeurens eller Province-Contoiren, hwaröfwer behörigen verificerade räkningar til Kammarr=Collegium årligen insändas. Det alle som wederbör, hafwe sig hörsammeligen at efterrätta. Til yttermera wisso &c.