Den 25. Nov. 1740.

Förordning, angående Lands=Culturen.

Samtelige Landshöfdingarne anbefalles, at de, ey mindre hädanefter, än härtils, söka med all sorgfällighet, at upmuntra, och handleda Inwånarne i hwarje Län uti alt, hwad til widare förbättring i Lands=Culturen, med hwad därtil, efter hwarje orts beskaffenhet, hörer, lända kan. Och aldenstund, til at giöra fruktbärande Jord af Kiärr, Måssar och annan oländig ödesmark, erfordras möda, arbete och kåstnad; Och Kongl. Maj:t förmodar, and Landt=männen och Allmogen härutinnan då lära anwända så mycken större flit, när de finna deras arbete med tilräckelig förmån wara ihogkommit; Så har Kongl. Maj:t, uppå Riksens Ständers föreställning, härmed welat förklara, at all den Jord och Mark, som så wäl Frälse=männen på Frälse=ägor, som Åboerne på Frälse=, Skatte= och Crono=Skatte=ägor således, som förbemält är, hädanefter upodla och nyttig giöra, skal i ewärdelige tider för Skattläggning wara fri, och enär Åboerne på Crono=hemman en sådan förbättring på Kiärr, Måssar och annan onyttig Mark giöra, skola så wäl de sielfwe, som deras Barn och Arfwingar efter dem, äfwen niuta samma frihet, så at för den således upodlade Jord, Räntan på Hemmanet ey skal blifwa förhögd, så länge Hemmanet i deras och deras Arfwingars händer förblifwer, hwilkom åligger, samma Hemman förswarligen at häfda, och utlagorne däraf ricktigt utgiöra.