Den kristna kärlekstanken bör
komma klart fram i Bibeln. Anders Nygren söker den kristna
kärlekstanken först i evangelierna (Matteus, Markus,
Lukas), sedan hos Paulus, och sedan i Johanneslitteraturen
(evangeliet och de tre breven). I evangelierna stannar han särskilt
vid bergspredikan, Matteus 5, och
liknelserna, främst
Den förlorade sonen, Lukas 15:11f, och Arbetarna
i
vingården, Matteus 20.
I söndags
hade vi evangelium om Den barmhärtige samariten, Lukas 10: 25f.
Av förekommen anledning gick tankarna under predikoförberedelsen
till den
kristna kärlekstanken, och visst har detta
evangelium mycket att säga i
frågan. Jag tror att vers
33 är central: När han (samariten) såg
mannen,
förbarmade han sig över honom (eller:
fylldes av medlidande).
Ingenting sägs om vad
prästen eller leviten kände. Faktum är bara att de
gick förbi. Men samariten fylls av medlidande - spontant
- omotiverat - skapande - gemenskapsstiftande. De ord som används
för att karaktärisera agapekärleken passar in här
(se blogg 23.8.): spontant medlidande, knappast pressar man
medvetet fram det. Omotiverat, ingenting i berättelsen
handlar om vad samariten "får" för sitt besvär,
den slagna har ingen annan egenskap som nämns än att ligga
"halvdöd". Skapande, samaritens kärleksverk
"skapar" ett nytt liv för den som låg halvdöd.
Gemenskap, säkert är en gemenskap från den här
dagen upprättad mellan samariten och den anonyma resenären
(det brukar antas att resenären från Jerusalem till Jeriko
är jude, och därmed i problematisk relation till samariter,
men noga taget används det helt allmänna "En mänska
tog vägen från Jerusalem till" ...).
Handlar
"Den barmhärtige samariten" om agape? Vad sägs?
Inlagd på www.kyrkpressen.fi, www.bloggen.fi 4.9.07