Budskapet om Guds stora omotiverade kärlek till oss ovärdiga kommer särskilt tydligt fram i Jesu liknelser i evangelierna, liknelser som Den förlorade sonen (eller: Den springande fadern) i Lukas 15: 11 eller Arbetarna i vingården, Matteus 20:1. Så enligt Anders Nygren i "Den kristna kärlekstanken genom tiderna". Jesu liknelser liknar inte vanligt mänskligt liv, utan de uppenbarar märkliga förhållanden, nämligen Guds förhållande till oss, som vi annars inte skulle veta något om. Om liknelserna skulle vara gjorda ut från våra förhållanden, så kunde Lukas 15 i stället ha sett ut så här:
Jesus kunde ha berättat "om en fader, vilkens son i utsvävningar förfor sitt arv i främmande land, och sedan utblottad men med goda föresatser återvände till fadern; men denne, som av erfarenheten visste, vad dylika föresatser i allmänhet äro värda, mötte sonens böner med ett obevekligt: 'för dig är mitt hus stängt, till dess du genom eget ärligt arbete förvärvat dig en ställning och därmed gottgjort vad du brutit'; och sonen gick ut i världen och blev en duglig man och när han sedan återvände till sin fader, tackade han honom för att han genom sin omutliga stränghet upprättat sin son, och ej såsom vissa andra fäder genom oförståndig vekhet och svag efterlåtenhet lät honom gå vidare på den inslagna vägen" - - Kärlekstanken, s. 57
Inlagd på www.kyrkpressen.fi, www.bloggen.fi 20.9.07