Det som gör Nygrens "Kärlekstanken" till en deckare är att han beskriver två kärlekstankar: agape, Guds kärlek, och en annan kärlekstanke: eros. Eros är redan gammal när kristendomen dyker upp, eros är "den antika världens religiösa grundtendens", eros är en helt annan "religiöst-etisk grundstämning". Genom tiderna kämpar de och blandas med varandra.
Eros är i princip utformad redan av Platon; agape framträder bland annat i Paulus' skrifter. Eros är i det här sammanhanget klart skild från den sinnliga kärleken, det är en självklarhet hos Platon. I dialogen Symposion utläggs skillnaden mellan "den vulgäre Eros" och "den himmelske Eros". Eros är en förandligad och sublimerad kärlek.
Innebörden i erostanken enligt Nygren:
1) Eros är begärande kärlek. Själen saknar och begär därför det gudomliga och odödliga.
2) Eros är människans väg till det gudomliga. Platon är övertygad om att en sådan väg finns. Riktningen är bort från det sinnliga och jordiska, uppåt.
3) Eros är egocentrisk kärlek. Uppläggningen är själens egen strävan och begär efter det saliga och gudomliga.
Inlagd på www.kyrkpressen.fi, www.bloggen.fi 24.8.07