|
||
| 15-tums MTB-ram | ||
|
||
|
Jag valde Columbus Thron-rörsats för att den berättas vara lätt att löda. Thron-rören är inte särskilt känsliga för överhettning, vilket naturligtvis är viktigt för en nybörjare. Jag har alltid tyckt att det är paradoxalt att barncyklar ska vara så tunga. Det beror delvis på det faktum att det inte tillverkas skapliga barncykelramar. Min son var precis tillräckligt stor för en cykel med 26-tums hjul. Jag försökte också vara lite förutseende. Cykeln fick inte bli för liten inom ett år eller två. Lösningen var alltså en 15-tums MTB-ram med 26-tums hjul. Jag är såtillvida lyckligt lottad att jag har tillgång till ett CAD-program på jobbet. Det var således inget problem för mig att åstadkomma tillräckligt noggranna ritningar. Tack vare utförliga ritningar var det lätt att välja rätt ramrör. Ramrören finns att tillgå i olika längder. Därför behöver man känna till ramens mått när man väljer rör. Jag beställde rören från Ceeway Bikebuilding Supplies i England |
|
|
|
Lödjigen tillverkade jag av en stor fanérskiva(1000x700x22mm). Ganska snart märkte jag att faner inte nödvändigtvis är det bäst lämpade materialet för det här ändamålet. Faner är ett mycket starkt material, men böjs trots det relativt lätt under belasting. Jag var tvungen att förstärka jigen med faner från baksidan för att få den tillräckligt stabil. Jag planerade fästen för ramrören så att mittlinjen skulle befinna sig på 100mm:s avstånd från ytan på jigen. Mittlagerhöljet var 68,2mm brett, så det behövdes en 65,9mm hög förhöjning för att få mittlinjen 100mm från ytan på jigen. Du kan se den här cylinderformade distansholken på bild 4. |
|
|
|
På jigens yta limade jag en utskrift av ritningen i skala 1:1. Efter det här fästes fanervinklar ovanpå ritningen. Vinklarna placerades med hörnet vid konturlinjerna på ritningen. Dessa fungerade som stöd för ramrören. Se bild 2. Rören stöddes i höjdled av fanerklotsar så att rörens mittlinje befann sig på 100mm:s avstånd från jigens yta. Du kan se det här arrangemanget i bild 2. Storleken på fanerklotsarna måste förstås anpassas enligt rördiametern. Beräkningsgrunden är 100-(rördiametern/2). |
|
|
|
Styrstamsröret var endast 200 mm långt. Det skulle ha varit svårt att få tillräcklig precision på styrvinkeln med stöden för styrstamsröret placerade mindre än 200mm från varandra. Därför svarvade jag två metallkoner som styrstamsröret fästes emellan. Metallkonerna hade 25mm:s hål igenom så att de kunde placeras på ett ca 500mm långt stycke möbelrör. Möbelröret kunde i sin tur stödas upp på samma sätt som ramrören. Se bild 3. |
|
|
|
Jag använde mig av programmet Tubemiter av Giles Pucket för att göra pappersmallar som hjälpmedel för filandet. Tack Giles, för det! Tubemiter är ett bra hjälpmedel när man filar rörändarna, men eliminerar inte behovet av finjustering. För att få den slutliga passformen fäste jag ett stycke slippapper på det rör som rörändan skulle passas emot och gned rören mot varandra. På det här sättet fick jag så gott som perfekt passning med måttligt besvär. I bild 4. kan du se en pappersmall, gjord med tubemiter, limmad på ett rör. |
|
|
|
Pappersmallarna man gjort med Tubemiter bör limas fast på vardera ändan av röret så att de befinner sig i linje med varandra. Ett sätt att försäkra sig om att pappersmallarna inte är vridna i förhållande till varandra är följande: Fäst det övre och det nedre ramröret bredvid varandra på ett jämnt underlag. Dra två parallella streck, ett på vardera röret, med ett skarpt föremål, så att du stöder föremålet på båda rören som det visas i bild 5. Linjerna behöver inte sträcka sig från ända till ända på rören, utan 10-15cm i vardera ändan räcker. Limma pappersmallarna så att de följer de linjer du ritat. |
|
|
|
Bilderna 4, 6 och 7 visar resultatet av några timmars intensivt filande, men det tar inte slut här :) Jag avlägsnade ännu graderna från rörens mynningar och slipade dem med slippapper både på in- och utsidan. |
|
|
|
Efter allt filande och slipande är det dags att applicera flusspastan. Det visade sig vara svårt att hitta flussmedel. Hårdlödning verkar av allt att döma att vara en tradition på väg att dö ut. Jag försökte hitta flusspasta, men det enda jag hittade var AGA Cobra 900 pulver. Jag framställde själv pasta av pulvret genom att tillsätta destillerat vatten. Flussmedlet applicerade jag på ett relativt stort område också utanför lödstället. På så sätt skyddas materialet mot oxidation under lödningen. Flussmedlet applicerades också ca 2 cm in på insidan av röret, för att få lodet att flyta in ordentligt i fogen. Se bild 7. |
|
|
|
I bild 8. är framramen redan sammanfogad. Lodet jag använde var SIF Bronze 101 i alla rörfogar och silver till alla detaljer som fästes ovanpå rören såsom vajerändar, fästen för flaskställningar osv. |
|
|
|
Jag lödde hela bakramen på en gång, vilket var ett krävande ingrepp. Jag skulle inte använda mig av samma förfaringssätt igen. Ett bättre sätt är att löda samman de nedre bakgaffelrören, förstärkningsbryggan och bakgaffelöronen först. Sedan passas de ihop med vavlagerhöljet och löds fast. I det här skedet kan man göra små justeringar ifall bakgaffeln är skev och sedan löds de övre bakgaffelrören på plats. Det är synd att jag inte kom ihåg att ta bilder av det här arbetsskedet, men sånt händer när man blir ivrig :) Cykeln ser förresten fånig ut med Hutchinson Top Slick däck i bild 9. :) |
|
|
|
Det enklaste sättet att fästa bakbromstapparna är att göra en jig med hjälp av en annan cykel. Bild 10 visar ett exempel på det. |
|
|
|
Efter lödningen återstår det mest dryga arbetsskedet - nämligen filandet och putsandet av fogarna. När man filar avrundningarna av fogarna ska man vara försiktig så att man inte skadar rören. Det verkar som om stål skulle vara mycket lättare att fila än messing. Det behöver knappast påpekas att det är för avsikt att fila fogarna av messing och inte sidan av stålröret :) Efter en hårresande fil- och slipsession börjar ramen vara klar för målning. Jag skulle vilja påminna dem som följer det här exemplet att: |
|
|
|
|
|